Norsk kamp mot invandringen

Den norske högerpolitikern Christian Tybring-Gjedde är Fremskrittspartiets mest profilerade motståndare mot invandring. I senaste numret av Morgenbladet ägnas hans nya bok (med Titanic-anspelningen i titeln: ”Mens orkesteret fortsetter å spille”) två artiklar.

I en recension av boken pekar Espen Søbye, som är en framträdande norsk intellektuell, på förklaringen till att Tybing-Gjedde är så rasande också på sitt eget parti. Han är nämligen idag en röst utan inflytande. Hela FrP:s ledning finns i dag i den norska minoritetsregering som Høyres Erna Solberg leder. Där har man gjort upp om politiken.

Det råder inget tvivel om att det i både Norge och Danmark förs en bitvis het debatt om invandringens konsekvenser för välfärdsstaten. Med invandring avses i båda länderna i huvudsak flyktinginvandring. Norge är ju världens rikaste land och kanske finns den en koppling mellan detta grandiosa nationella överflöd och rädslan för att någon ska beröva dem detta.

En lika het debatt förs – ofta med snarlika tonfall – i Storbritannien. Där tar man nästan inte alls emot flyktingar utan hetsen riktas mot arbetskraftsinvandrarna som söker sig dit.

Välfärdsstaternas möte med en allt gränslösare värld där krig driver bort miljoner människor från sina hemländer skapar oanade utmaningar. Men störst är utmaningen för länder som Libanon och Turkiet.