Staten som kapitalist

Två av Norges mest kända företagsledare, Egil Myklebust och Harald Norvik, har tillsammans med ekonomhistorikern professor Einar Lie just utkommit med boken ”Staten som kapitalist – rikdom og eierskap for de 21. århundre” (PAX FORLAG).

Jag hade kanske trott att det skulle vara mera av en debattbok – och det finns säkert synpunkter och resonemang i boken som kan föranleda en norsk debatt – men med svenska ögon sett är det främst något av en hyllning till den norska statskapitalismen och det samförstånd som råder kring denna.

Det som på svenska brukar kallas ”den norska oljefonden” heter egentligen Statens Pensjonsfond Utland (SPU). SPU är en av världens största finansiella aktörer och helt dominerande också på börsen i Oslo. Privatpersoner äger under 4 % av aktierna på Oslobörsen.

Boken för sansade resonemang om bakgrunden till denna statskapitalistiska lösning på hur inkomsterna från oljan och gasen ska förvaltas för framtida generationer. Men jag hade nog gärna sett att man fört resonemang om alternativ som skulle innebära att individerna i mycket högre rad disponerade detta kapital. Nu är resultatet en börsinriktad verksamhet. Skulle det inte funnits alternativ där individer använt resurser för att starta företag ?

Detta är förvisso inte en debatt som är så mycket lättare att föra här hemma. Ekonomen Dick Kling har i två böcker – ”Radhusproletärer och ombudskapitalister” och ”Tryggare kan alla vara” – tecknat ett alternativt perspektiv där inte längre staten ses som den enda trygghetsskapande faktorn.

Den norska författartrojkan resonerar intressant och säkert klokt kring hur den norska statens ägande ska gestaltas. Men frågan om den norska staten på detta sätt ska vara en så maktfullkomlig ekonomisk aktör undviks såvitt jag kan se helt.

Å andra sidan menar jag att boken inte alls saknar intresse ur ett svenskt perspektiv. Även vi har ett mycket omfattande statligt ägande och hur det ska gestaltas framöver tål att diskutera. Här kan ”Staten som kapitalist” säkert inspirera.