Vad betyder SD för svensk politik ?

På politiken.dk redovisas just nu en dansk regeringsöverenskommelse om extra anslag till kommunerna för att dessa bättre ska kunna hantera den stora tillströmningen av flyktingar:

På grund af den ekstraordinært store flygtningestrøm afsætter regeringen, SF og Enhedslisten en kvart milliard på næste års finanslov, som kommunerne kan bruge på at huse de mange flygtninge.

Det oplyser Ministeriet for Børn, Ligestilling, Integration og Sociale forhold.. De ekstra penge er et hjørne af den delaftale, som parterne har indgået på velfærdsområdet, og som netop nu bliver præsenteret hos den ansvarlige minister Manu Sareen (R).

Det är inte bara i Sverige som flyktingströmmen från Mellanöstern är en stor och svårhanterad utmaning.

Tove Lifvendahl, Anna Dahlberg i Expressen och PM Nilsson i Dagens Industri har försök bidra till en mera sansad debatt om detta. Det var nödvändigt att någon började, även om reaktionerna delvis är djupt ohederliga vilket Sanna Rayman rett ut på SvDs ledarblogg.

Jag skrev om SDs riksdagsmotioner härom dagen och har fått ett antal kritiska mejl. Jag ska försöka ta upp några av de perspektiven:

1. Det jag mest fått höra är detta: SD är ett borgerligt parti och borde medverka till att omgående fälla S+MP-regeringen.

I valrörelsen markerade Alliansen tydligt att man inte avsåg att utvidga Alliansen med SD och jag tror varken Alliansen eller SD skulle ha nytta av detta. Hur skulle regeringsbildningen se ut ? Alliansen + SD ? SD är fortsatt ett politiskt svagt enfrågeparti och jag tror inte – som Peter Kadhammar i Aftonbladet idag – att partiet har en allt ljusare framtid framför sig. SDs framtid beror i hög grad på om de övriga partierna kan hantera den oro som ”invandringen” väckt. MPs uppgörelser först med Alliansen och sedan med S är inte nödvändigtvis sista ordet.

2. Nu är det S+MP som har regeringsmakten. Hur kommer deras väljare att reagera om de upplever att regeringen inte vårdar välfärdsstaten ? Jag tror oron för att välfärdsstaten inte ska kunna uppfylla sina utställda löften är det som drivit M-väljare till SD. Rimligen borde samma oro dyka upp bland S- och MP-väljare om Löfvenregeringen inte upplevs kunna hantera den utmaning mot välfärdsstaterna om nu hela Europa upplever till följd av främst krigen i Mellanöstern. Det handlar om verkliga problem och de kan inte hanteras av Aftonbladets ”stoppa huvudet i sanden”-politik.

3. Jag tror Kadhammar har fel när han räknar bort Jimmie Åkesson. Jag tror SDs 13 % till inte ringa del ska förklaras av Åkessons politiska talang. Jag tror inte partiets t f partiledare har den kapaciteten.

4. Var hör de ”nya SD-väljarna” hemma ? Kanske är de mycket mer socialkonservativa än ”de nya moderaterna” ? I så fall finns det rimligen förutsättningar för i första hand KD att öka sitt väljarstöd hos dessa väljare. Att de för alltid skulle mantalsskrivits hos SD har jag svårt att tro men framtiden är facit. SD är ett enfrågeparti med invandrarhat som helt dominerande fråga. Inte mycket till ideologi enligt min mening.

5. De SD-motioner som Dagens Arena lyfte fram och som jag hänvisade till uppfattas av en del som mejlat mig som mycket mera rimliga än vad jag anser. Det finns i ”invandrarfrågan” en enda röra i dessa mejl. Är flyktinginvandring från Mellanösternkrigen samma sak som arbetskraftsinvandring med ”poängsystem” till Australien eller Kanada ? Givetvis inte. SD-motionen om att förbjuda böneutrop i ett land som sedan långa tider väckts av kyrkklockor ser jag bara som ett tecken på SDs besatta muslimhat.

Som sagt. Jag tror inte att framtiden i svensk politik kan förutses från valresultatet, men givetvis kan de som förutspår fördubbling av SDs väljarandel i varje val framöver få rätt. Men då beror det, menar jag, på de övriga partiernas oförmåga och inte på att SD har en realistisk politik att erbjuda.