Janerik Larsson
Dagens amerikanska mellanårsval får kanske störst effekt på sammansättningen av USAs mäktiga högsta domstol. Om en HD-domare bestämmer sig för att sluta – eller avlider – så är det presidenten som nominerar en efterträdare men senaten som godkänner. Detta är en del av det amerikanska systemets maktdelning.
Många av mina amerikanska vänner nämner HD-frågan som den kanske viktigaste i dagsläget. Många av domarna är tämligen till åren komna och det kan bli frågan om att ersätta dem under de närmaste två åren. Då måste presidenten utse en person som senaten kan acceptera. Med tanke på att just synen på HDs politiska roll är en av de mest särskiljande frågorna i amerikanskt samhällsliv kan det bli svårt att hitta en sådan kandidat.
Jeffrey Rosen skriver om detta i The New Republic. Rubriken är kanske mer dramatisk än innehållet:
1895 was the last time a Democratic president nominated a justice facing a Republican Senate (44 Republicans joined 40 Democrats and six senators of other parties to approve Grover Cleveland’s nomination of Rufus Peckham). Since then, every other Democratic president with a Supreme Court vacancy faced a friendly Senate.