Larsson läser
Janerik Larsson
Janerik Larsson
I vänsterattackerna mot näringslivet spelar just nu frågan om skydd av utländska investeringar en viktig roll. I grunden handlar det om debattörer som är motståndare till internationella investeringar i allmänhet (viktigt perspektiv i den tyska debatten) eller över huvud taget till privata företag (Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Aftonbladets ledarsida). Det handlar bland annat om ISDS-regleringen av investerarskydd.
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har på sin blogg effektivt hanterat debatten i några inlägg tidigare i år.
De tål läsas igen:
En punkt där kritikerna, t.ex. Sjöstedt, kritiserat ISDS-modellen gäller det faktum att en investerare skulle kunna stämma en stat som på basis av ett demokratiskt fattat beslut påstås kränka en investerares rätt. Demokratin påstås hotad. Välkommen in i matchen, Sjöstedt! Så har det varit i många årtionden. Hur smärtsamt det än må kännas för en politiker så gäller att staterna vid intern lagstiftning och i relationerna med andra stater måste underordna sig högre normer som finns i nationell grundlag eller i internationella åtaganden, t.ex. i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller i investeringsskyddsavtal. Stater får helt enkelt inte bete sig hur som helst bara därför de påstår sig ha fattat kränkningsbeslut i ”demokratisk’ ordning. Presidenten Chavez expropriationsåtgärder i Venezuela utgör en god illustration liksom Mugabes framfart i Zimbabwe. Men säger då kritikerna: Vi diskuterar nu inte Sydamerika eller Afrika. Vi talar om Europa och USA. Kan vi inte lita på domstolarna där? Det kan vi. Ibland. Ty även i Europa finns länder vars domstolar är både korrumperade och dysfunktionella. Och att processa i juryrättegång inför domstol i USA är inte ett självklart val för ett svenskt företag. Det blir i allmänhet både dyrt och tidsödande, bl.a. därför att domstols domar vanligen kan överklagas. Bättre då att hålla tvisterna i den förhållandevis effektiva och neutrala form som ISDS trots allt innebär. Ingen modell är perfekt. Vad gäller ISDS har medborgarnas insyn i sådana förfaranden tidigare ansetts utgöra ett problem. Stora framsteg har dock på senare tid skett genom UNCITRALs försorg. Man har där skapat insynsregler som öppnar upp ISDS för all den insyn som medborgarna rimligen kan önska. Låt oss använda oss av en sådan tvistlösningsform. Den förtjänar inte att misstänkliggöras. Seriösa företag, små och stora, behöver det skyddet.
Vilka alternativ finns till rättssäker hantering ? Ramberg:
Man kan tänka sig att sådana tvister skickas till internationella domstolen i Haag eller något annat forum inrättat av världens stater gemensamt. Om Haagdomstolen skulle väljas skulle det innebära en enorm måltillströmning som systemet skulle ha svårt att klara. Det var mot den bakgrunden som Världsbanken i mitten på 1960-talet tog initiativ till ICSID, ett institut som administrerar investeringstvister för hantering i skiljeförfarandets form, ICDS.