Engelsmännens religion

Ett av de inslag som jag inte förstod i årets tråkiga valdebatt var förslaget från KD att förstatliga sjukvården. Nu vet jag inte riktigt hur Göran Hägglund tänkte, eftersom jag tycker att själva tanken att lösa samhällsproblem genom förstatligande är helt fel väg.

Den tidigare brittiska finansministern Nigel Lawson – en mycket slagkraftig politiker – sa en gång att det statliga brittiska sjukvårdssystemet  NHS är ” the nearest thing the English have to religion”.

NHS är ett arv av de socialistiska excesser som drabbade det stackars landet efter andra världskriget – och som nu ingen politiker vågar attackera. Alla vet att detta att ha ett statligt monopol som ska leverera all sjukvård gratis är ett sätt att inbjuda till ineffektivitet och slöseri. NHS har varit i permanent kris i decennier och de små försök som gjorts – bl a under Tony Blair – att föra in element av konkurrens och produktivitet har mötts som vore det att förneka guds existens.

Inför nästa års parlamentsval är NHS det kanske största problemet i brittisk politik. Men inget parti vågar ens antyda att systemet är ohållbart, att andra länder i Europa har effektivare system för sjukförsäkring och sjukvård.

Det sades en gång under Sovjetunionens existens att NHS var den största statliga organisationen i världen efter Sovjetarmén. Kanske är den kinesiska krigsmakten idag större ? Men NHS är en ostyrbar gigant som till råga på allt styrs direkt av en regeringsmedlem. Idag arbetar ungefär 1,4 miljoner i NHS och av dessa är över 40 000 chefer.

Att ha landsting man kan kritisera och få att testa olika effektivitetshöjande lösningar ter sig som ett paradis jämfört med NHS.