Samarbetsregering ?

Etreprenören Dan Olofsson, som själv inte har intressen inom den s k vinst i välfärden-sektorn, har i en serie debattartiklar på ett osedvanligt klarsynt och effektivt sätt argumenterat mot de politiska vanföreställningar som nu också kommit att styra regeringen.

Idag skriver han i Sydsvenskan:

Efter valet var vi många som sympatiserade med Stefan Löfvens nyckelformulering i regeringsförklaringen: ”Vi tänker vara en samarbetsregering för hela Sverige. Vi kommer att söka breda uppgörelser i riksdagen för att säkra centrala politiska reformer.”

Det är därför djupt förvånande att han nu har valt att bortse från det breda samarbetet för att istället tillgodose Vänsterpartiets ganska extrema intressen när det gäller vinster i välfärden. Retoriken som används är tyvärr den vanliga och baseras på några enskilda exempel där det gått snett i privat drivna välfärdsföretag. Att det inte finns någon bred undersökning som visar att privata företag har fler fall av misskötsel än offentliga verksamheter eller att kvaliteten i snitt är sämre i privata företag bortser Löfven ifrån.

Det är också oroande att hela grunden för en bransch kan förändras med så tunt underlag. Historiskt har regeringar aktat sig för att ändra lagstiftningen för en bransch vid regeringsbyte, eftersom det sänder en tydlig negativ signal till hela näringslivet: att det inte går att lita på förutsättningarna som ges av regering och riksdag. Ska du investera i en sektor, oavsett vilken, behövs betydligt längre tidshorisont än fyra år som är en mandatperiods längd.

Som en person med ambitionen att samla breda uppgörelser i riksdagen borde Löfven se hur destruktiv vinstfrågan blivit. Den polariserar blocken, den polariserar partierna, den polariserar väljarna och den gör att många upprörs när Jonas Sjöstedt i sin propaganda kallar seriösa företagare i välfärdsektorn för ”plundrare”.

Dan Olofsson