Kvoteringsingsivrare utan argument

I en DN-debattartikel idag av Malin Sahlén och Tomas Klingström och i en Timbro-rapport förs en argumentation i den segslitna ”kvotering till börsbolagsstyrelserna”-debatten som verkligen tillför ny, intressant materia.

Själv kvoteringsargumentationen har i och för sig effektivt punkterats ur många perspektiv inte minst på SvDs ledarsida. Det har varit allt ifrån ”kön är inte en kompetens” till genomgångar av de helt absurda ”bevisen” för att kvinnor i en börsbolagsstyrelse leder till bättre resultat (som om denna faktor skulle kunna isoleras).

Det tyngsta argumentet utgörs fortsatt, enligt min mening, av vikten av respekt för äganderätten. Om ett företag drivs på ett bristfälligt sätt i något avseende så kommer marknadsekonomin att hantera detta enligt Schumpeters princip om kreativ förstörelse. Dåliga företag slås ut oavsett vad som är företagets problem. Politikerna ska inte blanda sig i och i synnerhet inte i en helt meningslös symbolfråga.

Jag har följt diskussionen om Timbro-rapporten under dagen på nätet och kan hittills konstatera att ingen kritiker ens vågat ge sig på den klara analysen i artikeln och rapporten.

Yonna Waltersson på Dagens Arena väljer t ex i stället att ge sig på Microsofts CEO Satya Nadella som om han på något sätt kunde kopplas till Sahlén/Klingström-analysen.

Kort sagt: kvotering är ingen lösning.

För övrigt konstaterade jag härom dagen (i min blogg den 1 oktober) att i Storbritannien har nu diskussionen börjat om etnisk kvotering. Kanske kommer den debatten att skrämma bort de svenska kvoteringsivrarna också i Löfvens regering.

Timbro