Häxjakten

För att inte upprepa min tidigare effektiva bild av hur snabbt vanföreställningen om ”vinst i välfärden” spritt sig sedan Vänsterpartiet drog igång sin kampanj – i valrörelsen 2010 med hjälp i valrörelsens slutskede av Uppdrag granskning – och givetvis särskilt efter att den stora medieattacken kom hösten 2011 (”blöjvägning”) så skulle jag idag vilja använda bilden häxjakt.

Wikipedia: Häxprocess, häxeriprocess, trolldomsprocess eller häxjakt, kallas de händelser framförallt under 1400- till 1600-talet där människor, i de flesta områden framförallt kvinnor – häxor – anklagades för samröre med Satan. Minst 30 000 personer avrättades. I överförd betydelse används båda termerna om tillstånd av upphetsning i samhället, en organisation eller ett samfund, då en energisk aktivitet utbryter för att utrota eller oskadliggöra motståndare av någon typ.

Eftersom V med hjälp av S + MP i synnerhet jagar företag där kvinnor arbetar eller som leds av kvinnor – ofta startats av kvinnor – är bilden häxprocess högst tillämplig på det som nu formaliserats i överenskommelsen ”Vår gemensamma syn på vinst i välfärden”. De som drev häxprocesserna förr skulle känna igen sig i blandningen av lögner och konspirationsteorier. Satan utgörs numera av något som kallas riskkapitalbolag.

Men man kan ju ändå fundera över hur avgränsad häxjakten är till just de kvinnodominerade företagen. ”Vinst i välfärden” borde ju rimligen syfta på alla aktiebolag (som alla syftar till att ge ägarna vinst) och man kan ju då fråga sig hur mycket av skattebetalarnas medel som används för att köpa sådana varor och tjänster.

Facit: Kommuner och landstingens köp av skola, vård och omsorg var 2012 drygt 91 miljarder. (Källa: SCB) Om den totala upphandlings- och inköpsmarknaden (dvs stat, kommun, landsting och offentligt ägda bolag) är cirka 850 miljarder så handlar det om 1/10-del (91/850). (Källa: DS Den offentliga marknaden) Dvs toppen på isberget… Räknar man enbart på kommun och landsting handlar det om cirka 15%. (91/600 miljarder).

Den av Vänsterpartiet dikterade uppgörelsen konstaterar: ”Vår gemensamma utgångspunkt är att behoven i skola, vård och omsorg gör att det inte finns utrymme för vinstutdelning av skattemedel till aktieägare om verksamheten utförs av ett bolag.”

Denna dödsdom mot en del av välfärdssektorn kommer – åtminstone om Vänsterpartiet får fortsätta diktera politiken – givetvis att drivas vidare till andra områden dvs de 90 %. Offentliga monopol blir slutmålet.

Den häxjakten kan knappast det på marknadsekonomins grunder drivna näringslivet acceptera. Därför måste kampen nu på allvar börja med att få ett slut på häxjakten. Det råder ingen brist på goda argument, det som nu behövs är en omfattande och övertygande opinionsbildning.

Det är bara att börja!