Janerik Larsson
Jag måste erkänna att Stefan Löfven ter sig som något av ett mysterium för mig. Hur ser egentligen logiken ut från Affärsplan Sverige med sikte på konstruktiv samverkan med näringslivet till en totalkonfrontation där marknadsekonomins grundläggande principer totalt underkänns och ersätts av kommunistiskt tankegods ?
Jag tar gärna emot tolkningsförslag ! Jag lovar redovisa dem här.
För dagen ett klipp från Facebook där Fredrik Johansson skisserar den svenska vägen till lightversionen av Hayeks ”Vägen till träldom”:
Jag tror att vad vi kommer se under kommande år är en sorts byråkratisering av samhället. Det är genom regler/styrning/förbud/begränsningar som man tror sig kunna få bort det som inte fungerar eller är dåligt.
För välfärdssektorn innebär det att döden inträder medelst kvävning och inte på schavotten.
Det är dessutom en infernalisk negativ spiral. När manöverutrymmet minskar kommer nya problem att uppstå i välfärdssektorn, vilket driver nya krav från extremvänstern. Esbati-Sjöstedt-Andersson kan ställa krav på ytterligare regleringar och förbud. Vilket skapar nya problem.
Till detta kommer industripolitiken med dess råd och innovationskatapulter.
I bästa fall är det högtidstal och fernissa, i sämsta fall tror man på det och då är det dyrbar dirigism.
Hela denna tanke att samhället ska utvecklas genom att staten bestämmer att vi ska göra det som är bra och inte välja det som är dåligt är så destruktiv. En väg till fattigdom på alla plan.
Byråkraterna och innovationsrådsmedlemmarna styr och ställer. Resultaten uteblir. Det blir ingen innovation. De dåliga skolorna försvinner inte. Byråkraterna kräver mer makt, Innovationsrådet mer resurser och befogenheter.
Detta är lightversionen av Vägen till träldom.
Samhällets förstelning.
Var det detta Affärsplan Sverige siktade mot ? Helt klart är att vi kommer om och om igen framöver få höra att det behövs högre skatter eftersom ekonomin skadas av regeringspolitiken.