Om hybris (3)

Jag skrev tidigare idag om hybris apropå en krönika av Gillian Tett i FT Weekend. Jag tillfogade:

Mina tankar gled över till vårt eget land. Vilken roll spelar hybris här ? I politiken ? I näringslivet ?

Jag tänker inte på arrogans – det finns gott om sådana exempel – utan just på hybris så som Tett och Daedalus Trust definierar begreppet.

Några egna funderingar har jag. En första tanke var att vi kanske har för lite hybris ? Kanske skulle mera gott åstadkommas om inte så mycket förskjuts till ledningsgruppergrupper, utredningar, kommittéer ?

Eller finns det exempel på problematisk hybris ?

Har du funderingar är du välkommen mejla mig direkt. Jag lovar redovisa de inspel jag får.

En läsarkommentar:

Jag har funderat en del på detta. Visst finns starka inslag av hybris hos många centrala politiska aktörer. Ett litet men talande exempel är många statsråds benägenhet att tala i jagform, trots att alla vet att individuella beslut är synnerligen sällsynta i det svenska politiska maskineriet.