Om hybris (2)

Jag skrev tidigare idag om hybris apropå en krönika av Gillian Tett i FT Weekend. Jag tillfogade:

Mina tankar gled över till vårt eget land. Vilken roll spelar hybris här ? I politiken ? I näringslivet ?

Jag tänker inte på arrogans – det finns gott om sådana exempel – utan just på hybris så som Tett och Daedalus Trust definierar begreppet.

Några egna funderingar har jag. En första tanke var att vi kanske har för lite hybris ? Kanske skulle mera gott åstadkommas om inte så mycket förskjuts till ledningsgruppergrupper, utredningar, kommittéer ?

Eller finns det exempel på problematisk hybris ?

Har du funderingar är du välkommen mejla mig direkt. Jag lovar redovisa de inspel jag får.

En första läsarkommentar:

Du tar upp hybris, vilket gläder mig. Vi har alldeles för lite diskussion om bevekelsegrunder hos makthavare. I Sverige blundar vi lätt därför att vi tolkar att det tillhör privatlivet, medan man ju ex USA ser en politisk kandidats agerande i relation till sina närmaste som en viktig indikator på hur denne kommer att agera med politisk makt. Makthavaren är ju människa, med förtjänster och brister. 

Jag håller med dig om att vi ur ett perspektiv har för lite hybris, just den form som Thatcher stod för (fram till polltax) och som Churchill stod för 1940 och Lincoln från 1860. Dessa ledare var inte bara smartare än omgivningen, de var också mer självsäkra. Därför vågade de göra gärningar som blev historiska. Men det finns här en viktig reservation: det gäller bara kloka ledare! När mindre begåvade får makt och dessutom har hybris går det riktigt åt skogen.  

Exempel på den dåliga formen av hybris tycker jag MP:s ledarskikt utgör. De drev igenom Botniabanan för att släppa fram Persson 2002.  Detta därför att de säger sig vara tågvänner. Men effekten blev ju den rakt motsatta: man kastade 10-tals miljarder i skogen där ingen bor, medan järnvägarna i tätbefolkade områden fick underhållet indraget. Resultatet blev lägre tilltro till järnvägen, exakt motsatsen till det hybrisartade kravet syftade till. 

Hybris måste gå hand i hand med stor sakkunskap, inte bara med naiv vilja.