Vad gör EUs mellanchefer ?

Jean-Claude Juncker har rumsterat om i kommissionen för de följande fem åren. För att pressa in 28 medlemsländer har han konstruerat en ny organisation med mellanchefer. Junckers förslag frångår systemet där varje kommissionär har sin ämnesportfölj, och skapar en grupp projektledare under sig – de sex vice ordförandena samt utrikesrepresentanten Federica Mogherini.

Sylvia Bjon i Hufvudstadsbladet är förundrad över den tidigare finländske statsministerns roll:

Jyrki Katainen blir som väntat en av dessa sex mellanchefer. Han har ingen egen portfölj, men ska koordinera frågor kring sysselsättning, konkurrenskraft och investeringar. Titeln kan ge en viss synlighet och framträdanden i parlamentet.
Men i övrigt? Går Katainen i kejsarens nya kläder? Juncker försäkrar att vice ordförandena, trots att de saknar portfölj, ska kunna ingripa i förslag och lagstiftningsprocesser. Men om och hur maktfördelningen fungerar i praktiken vet vi inte. Speciellt då Juncker betonar att kommissionen inte ska bestå av teknokrater, utan av klart politiska profiler.
Vice ordförandena kommer i huvudsak från små länder, som Estland, Lettland, Slovenien och Finland.

Det verkar uppenbart att de stora EU-länderna struntat i nya titlar och strävat efter traditionella portföljer, där inflytandet hittills funnits. Frankrikes Pierre Moscovici blir ekonomikommissionär, Polens Elzbieta Bienkowska tar den inre marknaden, Tysklands Günther Öttinger den digitala marknaden, Storbritanniens Jonathan Hill finansmarknaden. Pierre Moskovici har tyngd inte bara i sin cv, som tidigare finansminister, Europaminister och Europaparlamentariker. Han är också den mest framträdande socialdemokraten på de ekonomiska posterna i kommissionen. Laganda må alltså vara slagordet, men verkligheten kan bli en dragkamp.