Dan Olofsson – en orädd entreprenör

Dan Olofsson är en entreprenör som skapat stora företag. Hans självbiografi ”Mina tre liv” som kom härom året är mycket intressant läsning och där får man också smakprov på hans oräddhet.

I valrörelsen som snart är avslutade har han visat ett osedvanligt civilkurage. Trots att han själv inte driver företag i den s k välfärdsbranschen har han i en serie effektivt formulerade debattartiklar i olika tidningar gått till angrepp mot de vanföreställningar som tillåtits dominera debatten.

Företagare som tar till orda brukar försiktigtvis hålla sig till sina egna intressen. Så inte Olofsson. Han har ställt upp helhjärtat för de mest bespottade verksamheterna, de som beskylls för det mesta allt sedan gatloppet började för ett par år sedan.

I en bransch med 11.000 företag med i snitt 15 anställda vore det enligt min uppfattning förödande att följa Vänsterpartiets förslag om generellt vinstförbud. Detta särskilt som Vänsterpartiet inte kan uppvisa något brett underlag som visar att de privata välfärdsföretagen i snitt har fler fall av misskötsel eller i snitt har en lägre kvalitet än de offentliga verksamheterna. Tvärtom talar vi här om många skolor med bäst kunskapsresultat, de populäraste vårdcentralerna och äldreomsorg som står sig mycket bra i nöjdhet och kvalitetsuppföljning. Som företagare är det också ganska lätt att förstå att om man inte ger någon avkastning kan man inte heller attrahera kapital till investeringar. Och utan investeringar avvecklas de flesta företagen över tid.

Han har låtit undersökningsföretaget Ipsos fråga berörda företag om hur de ser på framtiden:

Vi ser tydligt i undersökningen en negativ utveckling av kvaliteten och ett minskat intresse av att utveckla företaget. Vi ser också att i storleksordningen hälften av de anställda inte kommer att finnas kvar i dessa företag efter fem år. För att kompensera för detta bortfall i en bransch som i dag har 160.000 anställda har det offentliga att investera ett antal tiotal miljarder kronor för att bygga upp motsvarande verksamheter eller förvärva berörda företag. Man kan inte förespegla att man kan få byggnader, utrustning och inventarier gratis, så insatser från skattebetalarna behövs. Ingen politiker har i valrörelsen fört något resonemang om detta.

För oss medborgare torde det viktiga med privata välfärdsbolag vara mångfald och valfrihet och att vi förbättrar tillgänglighet och kvalitet. Ska Sverige framöver utveckla dessa positiva värden måste vi få med oss de privata företagarna. Ipsos undersökning visar att 8 av 10 företagare påverkats negativt av beskeden från partierna i valrörelsen.

Visst kan man på lösa grunder tro att om man kraftigt begränsar vinstuttagen så händer egentligen inte så mycket. Som framgår av Ipsos undersökning gör de berörda företagarna en helt annan bedömning. De kan sitt företag, de vet vilka handlingsalternativ de har och de tar de viktiga besluten kring det egna företaget,

Jag tror inte att det går att få gehör hos de politiker som vårdslöst hanterat dessa frågor hittills, men oavsett valutfallet är jag övertygad om att Dan Olofssons allvarsord kommer göra intryck efter valet. Då måste nämligen diskussionen gå från plattityder till hantering av verkligheten, en hittills gravt misshandlad verklighet.

Jag är övertygad om att det är många entreprenörer som är djupt tacksamma för Dan Olofssons mod.