Det där med försvaret

I går intervjuade Chris Wallace på FOX Mitt Romney. Det var en på flera sätt intressant intervju – inte minst därför att den visade upp klipp från presidentvalrörelsen 2012 som visar hur otroligt förändrat perspektivet är idag jämfört med för bara två år sedan.

Vi får exempelvis se Barack Obama grovt skämta med Mitt Romney om att denne uppenbart inte förstått att det kalla kriget tog slut för tjugo år sedan och att det inte finns anledning oroas över att USA drar ner på sitt försvar.

I Washington Post idag skriver Robert Samuelson om politikernas syn på försvarskostnaderna och hans omdöme är bistert:

Higher defense spending is in our interest because global order is in our interest. Global order is hardly guaranteed, but without a strong U.S. military, the odds of global disorder are much greater. This fundamental national interest is being subordinated to short-term political interests — Republicans who won’t acknowledge that higher taxes are needed to pay for an adequate military; Democrats who will cut almost anything except retirement spending. History is likely to judge them harshly.

Den fråga jag ställer mig gäller också Sverige. Hur kom det sig att inte ens Georgienkriget i augusti 2008 väckte upp en diskussion om försvarets resurser ? Jag har inget minne av att någon svensk politiker 2012 skulle bemötts annorlunda än Romney när han  då sökte hävda att Ryssland inte var någon okomplicerad lekkamrat.