Vart tog den förnuftiga vänstern vägen ?

Jag är en flitig läsare. Jag är en trogen kvällstidningsläsare sedan jag själv var reporter på Kvällsposten på 60-talet. Jag betalar troget för Stockholms båda kvällstidningar varje dag.

Idag hittade jag en tänkvärd text. Det är Anna Dahlberg i Expressen som bl a skriver:

Politik är en dragkamp mellan gott och ont, och Sverige har blivit kallt. Om vi bara tillför mer kärlek kommer de kvarvarande samhällsproblemen att lösa sig.

Aldrig tidigare har denna romantiska syn på politiken varit så stark som i dagens Sverige. Och för första gången ser det ut som att den kommer att beredas plats i Rosenbad.

Ska man tro den antirasistiska vänsterrörelsen har Sverige inga integrationsproblem, utan bara ett växande problem med rasism. Det finns inga realpolitiska utmaningar på arbets- och bostadsmarknaden. Allt som behövs är att bekämpa nazismen och fascismen, att låta det goda segra över det onda. Då kan vi riva EU:s omänskliga murar och ge världens alla flyktingar möjligheten att söka asyl här samtidigt som vi kortar arbetstiden och bygger ut välfärden.

Detta är ingen udda åsikt långt ut på vänsterkanten, utan Miljöpartiets officiella politik. Det är budskapet från valets stora vinnare – att döma av opinionsmätningarna – och ett framtida regeringsparti.

Det går inte längre att vifta undan sådana föreställningar som drömmar som ingen behöver ta på allvar. Runt var femte väljare väntas rösta på något av de rödgröna partierna till vänster om Socialdemokraterna nästa söndag. Det är framgången för dessa romantiska idéer som kommer att färga det politiska landskapet framöver och som har gett S pyspunka i opinionen.

Dahlberg har rätt och jag tror ingen avundas Stefan Löfven som eventuellt får regera med stöd av en opinion som helt saknar förutsättningar att omsättas i praktisk politik. Dahlberg:

Bara vi vill tillräckligt mycket är allt möjligt, låter man påskina. Bara vi hatar arbetslösheten försvinner den. Bara vi är solidariska försvinner klyftorna, den bristande jämställdheten och allt annat som bekymrar oss. Bara borgarna kastas ut från Rosenbad kommer ett överflödets folkhem att återuppstå.

Richard Swartz, kolumnist i Dagens Nyheter, har beskrivit det väl. I Sverige argumenterar vi i moraliserande kategorier om gott och ont: ”Väckelse- och nykterhetsrörelsernas folk från 1800-talet skulle utan svårigheter känna igen sig i dagens kultur- och samhällsdebatt” (DN 19/7).

På 70-talet gick en motsvarande våg genom den politiska opinionen efter den vänsterromantiska 1968-vågen. I mötet med verkligheten blev det givetvis en ren katastrof och en del av vänstern retirerade till privata landsbygdsprojekt eller till psykoanalytikernas soffor.

Jag tittade i helgen på den debatt mellan vänster och höger som Ohlininstitutet och Sydsvenskan nyligen arrangerade. Den finns här:

http://www.ohlininstitutet.se/2014/09/01/frihet-jamlikhet-broderskap-inspelningen/

Det intressantaste här tyckte jag var att de flesta av vänsterdebattörerna så tydligt företrädde det romantiska perspektiv som Dahlberg och Swartz skrivit om.

Vart tog den förnuftiga vänstern vägen ? Det är en fråga värd att fundera över.