Rödgrön röra – gruppen Gruppen

Jag fortsätter min läsning av Lennart Olsens ”Rödgrön reda” som handlar om MPs tid som samarbetspartner med S 1998 – 2006.

Olsen är en lojal miljöpartist och boken är verkligen inte skriven för att berätta om de mer bekymmersamma sidorna av livet med partiet sedd ur hans perspektiv när han var tjänstemannan som förhandlade budgetöverenskommelser med S och V.

Men ibland skiner hans frustration över röran i MP igenom:

”Med denna röriga organisation är det inte undra på att det blev förvirrat för både oss anställda, för medlemmarna och den stora allmänheten. Så småningom gjordes försök att överbrygga den oklara ledningen genom att instifta gruppen Gruppen, där alla språkrör, gruppföreträdare och sammankallande i partiets utskott skulle träffas regelbundet för att jämka samman och försöka uttrycka en enhetlig ledning.

Den oklara ledningen, och den ”superdemokratiska” inställningen att involvera så många som möjligt i allt viktigt beslutsfattande, var också en starkt bidragande orsak till partiets misslyckande att verkligen spela en central roll den enda gång som tillfälle gavs.”

Till detaljerna hör berättelsen om MP-riksdagsledamoten som ville införa fotboja med giftampuller för vissa typer av brott.

En av de roligaste historierna i en annars ganska strikt saklig bok handlar om den finländske centerpolitikern Ahti Karjalainen som sägs ha sagt detta:

”Det finns tree slags fiender: vaaanliga fiiender, döödsfiender och…partiiikamrater!”

Olsen konstaterar torrt att det kan stämma även på hans eget parti.

Stefan Löfven kanske har en del överraskningar att se fram emot eftersom dagens MP inte liknar det MP som Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ledde och som Olsen säger vackra ord om.