Nationalisera allting ?

Jag började arbeta på Kinnevik 1995. Då var Comqviqs GSM-satsning i sitt startskede. Det var en spännande tid och föreställningen att mobiltelefoni skulle bli ”var mans egendom” saknades fullständigt utanför Comviq.

Jag minns än med smått skräckblandad förtjusning hur jag då samtalade med s k tunga näringslivsjournalister som var helt övertygade om att mobiltelefoni var och skulle förbli en exklusiv nyttighet förbehållen högavlönade direktörer och höga statstjänstemän.

Men något för vanligt folk ? Aldrig i livet.

Comviq satsade i sin marknadsföring på att få en bred spridning – mobiltelefoni för alla –  och detta ansågs av alla de som visste bäst vara det mest stolliga som Jan Stenbeck dittills hade hittat på.

Det blev än värre något år senare när Comqviq introducerade kontaktkorten. Så ohyggligt naivt, menade de som förstod bättre. Till kretsen av dem som förstod bättre hörde Telia. Där var man övertygad om att den konventionella visdomen hade rätt. Man skulle inte smutsa ner sitt varumärke genom att sälja kontaktkort för att ungdomar skulle kunna få en mobiltelefon där föräldrarna kontrollerade användningen.

Ja, detta låter som en rapport från forntiden. Men så här var det alltså för bara knappt 20 år sedan.

När jag idag även i de mest förbluffande sammanhang stöter på tanken att ”allt” vore bättre om bara staten tog över så inser jag att det är hög tid att än en gång förklara för nya generationer varför marknadsekonomi är bäst, varför valfrihet för konsumenten är en riktigt god idé.

Nu ser jag i Stockholms tunnelbana att socialdemokraterna manar till kamp mot ”skattesänkningar och privatiseringar”.

Men även om man givetvis kan diskutera vilka skattesänkningar och vilka privatiseringar som är mest samhällsnyttiga så döljer sig bakom den socialdemokratiska parollen en djup okunskap om vad som – inte minst med hjälp av socialdemokratiska regeringarna Carlsson och Persson – gjort Sverige till ett jämförelsevis rikt och välmående land.

Jag tänkte på detta när jag läser Fredrik Segerfeldts nya bok ”Sossesverige – en återblick” (Hydra förlag). Om inte för något annat är boken värd att läsa just därför att den kostar på sig ett historiskt perspektiv och berättar historien om hur Sverige blev rikt.

Förvisso har det gjorts viktiga politiska insatser genom tiderna av olika regeringar, men själva basen har utgjorts av ett ”privatiserat näringsliv”. Till skillnad från många andra länder i Europa har vi aldrig haft en stor, dominerande statlig näringslivssektor vars oförmåga till nytänkande och innovation har förlamat ekonomin.

Den som tror att åternationalisering eller nationalisering av verksamheter som ständigt behöver höja sin produktivitet, ständigt behöver förnya har nog inte på allvar talat med de fackliga ledare inom t ex IF Metall som i decennier följt sådana processer i näringslivet.

Undras hur mycket Stefan Löfven kommer ihåg från sin tid som IF Metall-ordförande….