Full fart på vattenspindlarna

Den klassiske amerikanske författaren Mark Twain sa att politikerna i Washington var som vattenspindlarna i Mississippifloden: De tror att de genom att sparka med benen driver floden framåt.

Så inleds en slagkraftig krönika av Olle Wästberg i tidskriften NU. Några rader ur den:

I en valrörelsens slutskede är det fart på vattenspindlarna. Det är få problem som inte verkar kunna lösas genom nya lagar, regler eller anslag. Politiken framstår som allsmäktig. I själva verket spelar beslut i Sveriges riksdag mindre roll än den har gjort på många decennier.  I globaliseringen tid och i det fragmentariserade samhälle som vi lever händer i själva verket ganska lite när man drar i trådarna i Rosenbad. Sverige må ligga i en liten vik av världen, men vid samma vatten som alla andra och vattenståndets förändringar påverkar alla.

Olika löften fladdrar förbi. Hundratusentals jobb handlar det om. Och visst, olika skatter och åtgärder har betydelse för möjligheterna att öka antalet sysselsatta. Men i jämförelse med världskonjunkturen och utvecklingen i våra exportländer betyder de svenska politiska vägvalen lite. 

Jobb ”skapas” dessutom i tämligen liten utsträckning i kanslihuset. Nyföretagares framtidstro är långt viktigare. Den framtidstron kan påverkas av politiskt beslutade regler, men allra viktigast är att det finns konsumenter, marknader. Människor och institutioner som vill och har råd att köpa de varor och tjänster som erbjuds. Detta är ett tämligen självklart resonemang – utom i en valrörelses slutskede. När de politiska företrädarna låtsas att nästan alla problem har politiska lösningar blir också alla misslyckanden politikernas fel.  Det som nu byggs upp är ett berg av besvikelser.