Minnet av det förflutna

Våren och hösten 1982 var jag i England och samlade material till boken ”Ett annat England”. Vid den tiden var den konventionella sanningen i svensk debatt att Margaret Thatcher, som blev premiärminister 1979, var ett förbigående fenomen, att hennes tid vid makten snart var slut, att ansträngningarna att vitalisera den brittiska ekonomin var missriktade osv. Snart skulle Labour åter vara vid makten och landet skulle åtgå till att vara som förr.

Jag delade inte den uppfattningen och boken var ett försök att dels beskriva vad som hänt i början av Thatchers regeringstid dels att förklara att hennes resultatinriktadepolitik hade mycket att lära svenska borgerliga politiker. Tänk om de borgerliga regeringarna här hemma från 1976 visat samma handlingskraft, suckade jag i boken.

”Trots problem av allehanda slag utgör minnet av det förflutna ett starkt argument för ett nytt mandat för Thatcher.”

Hon blev omvald 1983 och 1987.

Den mycket stora offentliga industrisektor som hon övertog var groteskt ineffektiv och betydande delar av den privatägda industrin var statssubventionerad – och ineffektiv. Thatcher tog kampen mot båda. Resultatet blev med tiden ett starkt och vitalt brittiskt näringsliv.

När jag skrev boken levde Sverige i samma värld som den Thatcher övertog 1979: devalveringar och hög inflation ansågs som ofrånkomliga inslag i den svenska välfärdsstaten. Jag skrev såhär: ”I Storbritannien är verkligheten inte ett förbjudet samtalsämne. Inte längre.”

I boken samtalar jag med företagsledare och opinionsbildare. De ser att något nytt, friskt och utvecklingsbart håller på att växa fram ur det ekonomiska moras som Thatcher övertog.

Det var en allt annat än okomplicerad reformperiod som inleddes 1979 och som på allvar gav resultat med tiden. Minnet av det förflutna är viktigt då man söker bedöma vad som hände och varför det hände.