Obama och klimatet

I The Economists fylliga intervju med president Obama diskuteras olika aspekter på presidentens relation till näringslivet. En sådan aspekt gäller klimatfrågan.

Obama:

There aren’t any corporate CEOs that you talk to at least outside of maybe—no, I will include CEOs of the fossil-fuel industries—who are still denying that climate change is a factor. What they want is some certainty around the regulations so that they can start planning. Given the capital investments that they have to make, they’re looking at 20-, 30-year investments. They’ve got to know now are we pricing carbon? Are we serious about this? But none of them are engaging in some of the nonsense that you’re hearing out of the climate-change denialists

Bortsett från att hans pressekreterare Eric Schultz korrigerar det sista ordet till deniers så är det en adekvat kommentar. Näringslivet behöver långsiktiga spelregler.

Men det Obama missar är att han blandar ihop fyra debatter.

Dels finns det en debatt om vi upplever en global uppvärmning.

Dels finns det en debatt om det är människan som förorsakar denna globala uppvärmning (om den är ett faktum).

Dels finns det en debatt om vad man i så fall ska göra. Här finns massor med politiska uttalanden typ ”något måste göras snarast” men det finns inte särskilt mycket substans. Många av förslagen är samtidigt ohyggligt kostsamma och helt ineffektiva.

Här finns, menar jag, den fjärde debatten där dansken Björn Lomborg är den kanske effektivaste debattören. Han och många med honom hävdar att koldioxidutsläppen är ett problem som bör hanteras, men att det måste ske på ett sätt som är kostnadseffektivt och – viktigast – som ger effekt:

Instead of subsidizing inefficient solar and wind power with little benefit, we need to invest in long-term green innovation.

Eftersom Obama är en så saklig och eftertänksam politiker kanske det finns förutsättningar för att han ska söka sådana lösningar i stället för den retorik som så många andra politiker så gärna hänger sig åt…?