Kan man lita på ryssar ?

Jag var politiskt medveten under i stort sett hela det kalla krig som utbröt under åren efter andra världskrigets slut. Det betyder att jag sett massor med filmer om skurkaktiga ryssar, läst Len Deighton, John Le Carre, Ian Fleming och andra thrillerförfattare som berättat om ryska, sovjetiska kommunisters sinistra konspirationer mot västdemokratierna.

Så föll först Berlinmuren och sedan Sovjetunionen, de baltiska staterna blev självständiga liksom de andra forma östeuropeiska lydstaterna. Jag ska erkänna att jag aldrig hade trott att det skulle ske; tanken att Sovjetunionen skulle försvinna tedde sig smått otrolig. Men sedan inträffade det.

Ryssland sedan dess har tett sig både ganska opålitligt och helt oförutsägbart. En korrumperad stat beroende av sina råvarutillgångar. Fortsatt en kärnvapenmakt.

Sedan kom Georgien 2008.

Vart Ryssland varit på väg har jag aldrig känt mig säker på – och bortsett från alla andra perspektiv har jag varit mycket fundersam över varför både Sverige och övriga Europa – också NATO-länderna – nedrustat.

Är Ryssland den eviga motståndaren, aldrig pålitig ? Kräver den geografiska belägenheten för Rysslands grannar att de alltid ska vara militärt upprustade ?

Just nu är det sanktionerna från USA och EU som står i centrum. Leder de till något positivt på sikt ?

Amerikanske författaren Ben Judah, som skrivit boken Fragile Empire: How Russia Fell In And Out Of Love With Vladimir Putin, skisserar i senaste POLITICO ett perspektiv där Ukraina kommer fälla Putin. Han resonerar så här: den ekonomiska eliten i Ryssland ogillar Putins äventyrliga politik. De ser framför sig en kraftig ekonomisk tillbakagång. Då kommer Putins ställning, stark idag, att undergrävas precis som när krisen slog till och ledde till stora medelklassprotester i december 2011.

Judah menar att den amerikanska administrationen borde förbereda sig på just den situationen och ha svar på frågan vad USA kan göra för Ryssland i det läget, dvs när nästa kris slår till.

 This is what the United States needs to start thinking about: how to play the politics of a Russian fiscal crisis someway down the road. What guarantees and concessions could it offer the Russian elite to tempt them away from Putin? That, of course—not the faint rumblings of a rejuvenated NATO—is exactly what Vladimir fears most.

Själv ställer jag mig frågan – vad kommer efter Putin ?