Om inte USA – vem då ?

Roger Cohen är kolumnist på New York Times och hans bok om den egna familjens historia, The Girl From Human Street: Ghosts of Memory in a Jewish Family, utkommer i början av nästa år.

I The Atlantic har han en dyster betraktelse över tillståndet i världen. Så här hundra år efter första världskrigets utbrott är det många som menar att något sådant inte kan hända igen. Men det tror Cohen.

Han citerar vad hans pappa skrev i Tyskland 1938:

The machine has brought men face to face as never before in history. Paris and Berlin are closer today than neighboring villages were in the Middle Ages. In one sense distance has been annihilated. We speed on the wings of the wind and carry in our hands weapons more dreadful than the lightning … The challenge of the machine is the greatest opportunity mankind has yet enjoyed. Out of the rush and swirl of the confusions of our times may yet arise a majestic order of world peace and prosperity.

Fred och välstånd skulle bli resultatet av hur nära Paris och Berlin stpd varandra, hur moderna transportmedel och modern teknik fört länderna nära varandra…

Jag ska inte här återge hela det scenario Cohen tecknar men bakgrunden är värd att komma ihåg:

Peace, if not outright pacifism, is now bred in the bones of Europeans, who contemplate war with revulsion. Europe is politically and economically integrated. America, after
two wars without victory, is in a period of retrenchment that may last a generation.

Världsläget:

The international system does not look particularly stable. The Cold War’s bipolar confrontation, despite its crises, was predictable. Today’s world is not. It features a United States whose power is dominant but no longer determinant; a one-party China that is a rising hegemon; an authoritarian Russia giddy on nationalism and the idea of a restored imperium; and a weak, navel-gazing, blasé Europe whose pursuit of an ever closer union is on hold and perhaps on the brink of reversal.

Som amerikan fokuserar han givetvis på USAs roll. Det fanns ingen majoritet i amerikansk opinion för landets deltagande i 1900-talets båda världskrig. Opinionen nu efter Vietnam. Afghanistan och Irak är än mindre benägen att se USA som världsordningens väktare,

Om inte USA —vem då ?

Här hela den dystra artikeln:

http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2014/08/yes-it-could-happen-again/373465/