Vem minns Gudmund Larsson ?

Hans Bergström har i en artikel blickat bakåt i svensk skolpolitisk debatt:

Sverige gjorde ett vägval mellan Åke Isling och Gudmund Larsson, kan man också säga. Åke Isling var en inflytelserik TCO-man som ihärdigt gick i spetsen för den nya skolan, under namn av ”icke-auktoritär”. Gudmund Larsson var under samma tid skolansvarig på Landsorganisationen, LO. När Gudmund Larsson 2001 gav ut boken ”En resa i första klass”, med plädering för en skola med disciplin, betyg och ansträngning, kom Åke Isling genast med boken ”Moteld”.

”Det är inte reaktionärt att kräva ordning, reda, disciplin och respekt för vuxna i skolan av eleverna i skolan”, skrev Gudmund Larsson. ”Allt för mycket tid går åt att överhuvudtaget få ordning i klassen, få eleverna att komma i tid, att sätta sig på plats… För att komma till rätta med detta är det helt enkelt nödvändigt att gå direkt på yttringarna, att återskapa normer, respekt för normer och sanktioner mot dem som inte följer normerna.”

Gudmund Larsson kritiserade också de alltför sena betygen i skolan. ”I en skola där det lönar sig att prestera och få bevis i svart på vitt på prestationen, kan även arbetarbarnen liksom de försagda eller blyga hävda sig.” ”Kanske är”, funderade LO:s skoltalesman, ”den nästan betygsfria och nästan läxfria skolan ett arbetarrörelsens självbedrägeri?”

LO:s bekymmer var begripligt. I en skola utan struktur, normer, ordning och arbetsdisciplin förlorar de som har minst utbildningstradition hemifrån, och då framförallt pojkarna från arbetarklassen. Detsamma gäller för synen på betyg och prestationsförväntan. ”Betyg är den fattiges bäste vän”, skrev Gudmund Larsson.