Amerikansk kris

Det mesta i amerikansk politik är ett pågående och ganska svåröverskådligt bråk, men i all denna röra i Washington DC finns det åtminstone en ljuspunkt nämligen Congressional Budget Office. CBO tillskapades 1974 och är en helt opartisk expertorganisation som följer den amerikanska statens finanser.

Deras senaste rapport, ”The 2014 Long-Term Budget Outlook”, är det väl inte så många som läser från pärm till pärm men sammanfattningen är tänkvärd: http://www.cbo.gov/publication/45471

I vår stökiga värld ter sig USA och dess valuta som det mest stabila. Men hur länge ?

CBO konstaterar att budgetunderskottet är historiskt högt (74 & av BNP) och att en fortsättning innebär att en kritisk punkt kommer allt närmare. Man går några 25 år fram i tiden och bedömer läget då:

How long the nation could sustain such growth in federal debt is impossible to predict with any confidence. At some point, investors would begin to doubt the government’s willingness or ability to pay its debt obligations, which would require the government to pay much higher interest costs to borrow money. Such a fiscal crisis would present policymakers with extremely difficult choices and would probably have a substantial negative impact on the country.

CBO slår alltså fast att vid någon framtida tidpunkt kommer långivarna att ifrågasätta USAs vilja eller förmåga att betala. En sådan kris skulle politikerna ställas inför mycket svåra val och det skulle bli kraftigt negativa effekter på landet.

Det handlar i hög grad om den amerikanska välfärdsstatens snabbt ökande kostnader. Det är där problemet finns och det är den amerikanska politikens s k third rail (dvs det strömförande tredje spåret i en tunnelbana – den som vidrör det dör direkt). USAs båda stora partier låtsas båda som om de har en politik för att hantera den kommande krisen. Men så är inte fallet.

Det kanske mest intressanta i CBOs nya rapport är dock att det som blir över för annat än välfärdsstatens bidragssystem och räntebetalningar på statsskulden är blott 7 % av BNP 2039, vilket är en mycket mindre del av ekonomin än vid någon tidpunkt sedan krisen på 1930-talet.

Hur skulle en så svag statsmakt klara av sina försvarspolitiska åtaganden ? Hur klarar man av en ny finanskris ? Hur klarar man av de investeringar i fysisk och mänsklig infrastruktur som behövs ?

Detta är frågor som CBO ställer men som ingen ansvarig politiker i USA idag ens vågar närma sig. De vägleds av det kortsiktiga egenintresset. De inser ju att 2039 sitter de inte vid makten och är oberoende av väljarna…