Janerik Larsson
NIMBY har länge varit en vedertagen term i diskussioner om större infrastrukturprojekt. Not In My Backyard är ju välkänt som en del av den politiska verkligheten också i Sverige. Jag såg härom dagen en intressant artikel i Der Spiegel om detta fenomen i Tyskland. Där talar man om Wutbürger, dvs förbannade medborgare, men forskare på Göttinger Institut für Demokratieforschung har tittat på aktivistern som driver kampanjerna och funnit ett mönster: välutbildade, välavlönade människor som nu gått i pension och som tycker att nu räcker det med förnyelse och förändringar. Lämna oss i fred, är det underförstådda gemensamma slagordet. ”Vi struntar i framtiden.”
Å andra sidan kan man, som Der Spiegel påpekar, konstatera att de spektakulära fiaskon som uppvisas i Tyskland onekligen stärker de utvecklingsfientliga pensionärerna. Mest känt internationellt torde det helt groteska fiaskot med Berlins nya storflygplats vara. Det skulle kostat 1,7 miljarder euro men beräknas nu komma att kosta över 5 miljarder euro – om och när den i så fall blir färdigt.
Angela Merkels sällsamma beslut att släcka ner den tyska kärnkraften har som konsekvens fått ett massivt utbyggnadsprogram för ny elinfrastruktur. När hon mötte demonstranter som protesterade mot en ny kraftledning mellan Sachsen-Anhalt och Bayern så sa hon, som den skickliga politiker hon är, att ”tillsammans kommer vi att lösa detta problem”. Så är det givetvis inte men tidplanen kanske påverkas.
Är det någon som sett något av samma fenomen i Sverige ? Hör gärna av er till mig i så fall !