Oordningens tid

New York Times-kolumnisten Thomas L. Friedman skriver idag om den ökande oordningen i världen och ställer frågan om och i så fall hur en ordning kan återskapas. En bra fråga, måste man säga. Friedman tror inte riktigt på någon enkel återgång till ordning i en tid då man kan bygga droner i Gaza.

Jag tror att Friedman har fel när han räknar Ryssland till de stormakter som eftersträvar ordning. Så ser det inte riktigt ut idag åtminstone om perspektivet är Stockholms och inte New Yorks.

Friedman fokuserar på Mellanöstern men jag menar att hans resonemang har större räckvidd än så.

Ett viktigt påpekande i hans krönika är att både amerikanska och andra världsledare lever kvar i föreställningar från det kalla kriget: då handlade det om krishantering men inte om att bygga en ny stabil ordning.

När världspolisen pensionerats ser det ut som att vi kommer leva i en ny lång tid av oordning.

Som Friedman skriver:

When all the old means of top-down control are decreasingly available or increasingly expensive (in a world of strong people and strong technologies, being a strongman isn’t what it used to be), leaders and their people are going to eventually have to embrace a new, more sustainable source of order that emerges from the bottom up and is built on shared power, values and trust. Leadership will be about how to cultivate that kind of order. Yes, yes. I know that sounds impossibly hard. But when isolated Gazans can make their own drones, order doesn’t come easy anymore.