Europa som fripassagerare

I den amerikanska debatten om landets säkerhetspolitik framöver hörs nu allt oftare, allt tydligare röster som hävdar att Europa måste bära sin del av NATOs ekonomiska bördor. Europa är idag fripassageraren som låter USA betala, skriver t ex professor James Joyner – bl a kopplad till Brent Scowcroft Center of International Security vid Atlantic Council – i National Interest. Han förutspår att frågan kommer bli hetare när NATO håller sitt nästa toppmöte i Wales i september.

När president Obama vara i Warsawa i juli sa han på presskonferensen att USAs engagemang för Europa kvarstår men tillade ”men varje NATO-medlem måste ge ett rimligt bidrag” (”every NATO member has to do its fair share”), och han tillfogade att framtiden kommer innebära högre försvarskostnader för alla NATO-medlemmar.

Vi har, sa Obama, sett en stadigt nedgång i de europeiska NATO-ländernas försvarsutgifter och detta måste nu ändras.

Den nationella säkerhetsrådgivaren Susan Rice har därefter talat om möjligt än tydligare klarspråk. Hon ssäger att de europeiska NATO-medlemmarna måste öka sina försvarskostnader till det som är grundregeln i alliansen dvs minst två procent av BNP till försvaret.

Det som förändrat den säkerhetspolitiska kartan i Europa är givetvis Vladimir Putins Ryssland. General Philip Breedlove som är ÖB för USAs och NATOs trupper i Europa har nyligen konstaterat att USA nu i mer än ett decennium betraktat Ryssland som en partner vilket fått försvarspolitiska konsekvenser t ex tillbakadragande av amerikanska trupper från Europa. ”Men nu är det ett nytt läge.”

Joyner konstaterar i sin lätt pessimistiska analys att eftersom USA säkert skulle reagera snabbt om en NATO-allierad verkligen hotades och så länge den vetskapen finns i NATO-huvudstäderna i Europa är det inte så sannolikt att deras försvarsutgifter kommer att öka.

Europa fortsätter som en fripassagagerare – så länge det går. Jag vill tillfoga att man inte ska bortse från en på sikt mer isolationistisk amerikansk opinion. Vi som gillar historia kommer ihåg åren före andra världskriget.