Stollighetsparadens segervind

I FT skriver Janan Ganesh om hur brittiska Labour har svårt att hitta en trovärdig roll för sin oppositionspolitik. Detsamma kan man ju säga om den svenska socialdemokratin. Det är i stället stollighetsparaden från EU-parlamentsvalet och Almedalen (SD,V,MP,FI) som har vind i seglen.

Vad beror det på ? Om man ska använda Ganeshs analys och överföra den på det svenska politiska klimatet så blir min slutsats att det inte är problemen utan problemlösheten (och alternativlösheten)  som är utmaningen för både Alliansen och S-partiet.

Såhär skriver Ganesh:  The Tories aim to eradicate the deficit entirely by 2018. Labour would give it  an extra two years. That is the sum  of the difference between the main parties. When explaining their taste for  European social democracy, those close to Ed Miliband, leader of the opposition,  like to say there are “varieties of capitalism”. Next year’s general election  will be a choice between varieties of austerity.

Om det mesta i landet ser problemfritt ut – eller om det som i UK inte tycks finnas en alternativ politik – så blir resultatet att partier som UKIP där och de svenska tidsandepartierna här hemma går framåt.

Med tidsanderiktiga medier i ryggen kan resultatet bara bli ett…