Vad hände med de 12 miljarderna?

UD:S BISTÅND Alla är överens om att 12 miljarder kronor är väldigt mycket pengar. Också tidigare biståndsminister Gunilla Carlsson (M) menar att så många skattemiljarder behöver hanteras med varsamhet. I ett debattprogram hos Expressen tidigare veckan sade hon:

– 12 miljarder kronor hade man en hel partiledardebatt om, reformutrymmet i svensk politik. Det är otroligt mycket pengar som måste hanteras med stort ansvar.

UD:s egen rapport ”Bidragsprocessen – eller resurserna som försvann” är skrämmande läsning. Där beskrivs hanteringen av 70 biståndsärenden åren 2011-2012, stora som små. Två tredjedelar av ärendena får underkänt. SvD:s Jenny Nordberg beskriver hur UD-diplomater och i vissa fall också praktikanter gör misstag efter misstag, eller helt struntar i det regelverk som omger utbetalandet av bistånd. Bilden som målas upp är att UD gör allt för att skyffla ut pengarna i världen utan krav på förhandsgranskning, syfte eller uppföljning.

Sammanfattningen är att ingen kan tala om var de här 12 miljarderna har hamnat. Om de bidragit till att göra världen liten bättre, eller sett till att behövande människor får mat och mediciner?

Om man ska säga någonting som är positivt i den här härvan är det just att UD väljer att utreda sig själv. Att departementet sedan gör allt för att ”tvätta” rapporten och lägga fram en ny, som är mindre kritisk, är naturligtvis problematiskt. Men likväl: nu står elefanten mitt i rummet och frågan vi ställer oss är: vad händer nu?

Utrikesminister Carl Bildt svarar sin vana trogen med att angripa budbäraren, i det här fallet SvD:

–       Svenska Dagbladet har en lite snedvriden journalistik . De ägnar sig åt att driva en tes. Men det är alltid en avvägning av var olika pengar ska fördelas. En del ligger på myndigheter, en del direkt under regeringen och en del under enskilda organisatione, sade han till Expressen igår.

För det första: vi driver ingen tes. Vi redovisar en rapport som hans egna medarbetare har tagit fram och som kraftigt kritiserar hur departementet bedriver bistånd.

För det andra: att sex biståndsorganisationer och ledande oppositionspolitiker reagerar på artiklarna och kräver att UD ska fråntas biståndspengarna, kan knappast lastas SvD. Detta är sund, granskande journalistik, som väcker reaktioner. Positiva såväl som negativa.

Carl Bildt medger att han inte läst rapporten, och han verkar inte heller ha för avsikt att sätta sig djupare in i ärendet, enligt en intervju med SvD:s reporter Lena Hennel.

Grundfrågan vad som hände med de 12 miljarder kronorna får vi inget svar på. Inte heller vad som görs för att säkerställa att pengarna i framtiden betalas ut till rätt projekt och att de verkligen används till behövande och inte hamnar i en korrumperad politikers fickor, eller fastnar i en administrativ kvarn.

I alla fall inte förrän nästa höst. Då ska enligt nya biståndsministern Hillevi Engström den översyn av verksamheten som regeringen begärt läggas fram.

Vi pratar alltså om 12 miljarder. Inte monopolpengar utan riktiga kronor.

Någon som är duktigare än jag på nationalekonomi kan säkert snabbt räkna ut vad de pengarna motsvarar i reformer om de skulle användas någon annanstans.

Men det är inte min poäng. Jag tycker att de här pengarna ska användas till precis det de är avsedda för. Vi är alla överens om att klyftorna mellan i- och u-länder växer. Att fattigdomen i världen är ett enormt problem och att behovet av hjälp nästan är oöverstiglig.

Det är inte bara mycket pengar vi pratar om. Det är dessutom viktiga pengar.

Alltför viktiga för att slarvas bort av dåliga rutiner. Alltför viktiga för att gömmas bakom tomma ord om att effektivitet går hand i hand med solidaritet.