Chefredaktörsbloggen

Fredric Karén

Fredric Karén

GLÖMD AV GOOGLE. De flesta av oss har nog någon gång googlat på våra egna namn. Resultatet brukar bli en brokig samling länkar med allt ifrån Facebookinlägg till flera år gamla resultat i löpartävlingar. En del av det vi gjort genom åren och som lagrats digitalt kanske vi inte är så stolta över, annat kan vara direkt felaktigt.

Sedan några veckor tillbaka pågår en debatt kring just våra sökresultat på Google. En färsk EU-dom slår fast att människor har rätt att få länkar bortplockade ur söklistan om de anses bryta mot ett unionsdirektiv som bland annat ska skydda den personliga integriteten och rätten till ett privatliv.
Det är viktigt att påpeka att ursprungskällan till informationen kommer att finnas kvar på nätet, det som händer är att Google inte längre listar de länkar som anses bryta mot direktivet. Informationen blir därmed mycket svårare att hitta.
I debatten kallas det för att man blir ”glömd” av Google.
Hittills har cirka 70 000 européer ansökt hos Google om att bli ”glömda” från sökresultaten. Nu väntar en tuff uppgift för sökjätten. Varje förfrågan ska hanteras manuellt och bedömas mot EU-kriterierna.
I någon mån betyder det här att Google tar på sig ett utgivaransvar för de länkar som listas vid en sökning. Om de anmäls ska de bedömas och därefter plockas bort om de leder till en källa som kränker den personliga integriteten. Så till vida påminner det om hur en ansvarig utgivare för till exempel en tidning bedömer en enskild namn- eller bildpublicering.
Det är inte ovanligt att vi på SvD får liknande förfrågningar från läsare som vill få äldre artiklar om sig själva raderade ur vårt arkiv. Om du ställt upp på en intervju för många år sedan och berättat om till exempel en livskris kan det vara besvärligt om det är den första länk som dyker upp när din blivande arbetsgivare söker på ditt namn på Google.
Det kan tyckas vara ett enkelt utgivarbeslut att helt sonika radera länken, och även om vi är restriktiva tillmötesgår vi emellanåt dessa önskemål.

Frågan blir litet mer komplicerad om personen vi intervjuat är en politiker som nu vill få intervjun raderad eftersom han eller hon gått vidare i livet. I det fallet kan just den här intervjun bli en viktig pusselbit i en journalistisk granskning av politikern. Ett historiskt dokument och en del av SvD:s arkiv skulle därmed gå förlorat om vi går med på önskemålet att radera artikeln.
I de fallen säger jag alltid nej.
I de pressetiska regler som jag har att förhålla mig till stipuleras att offentliga personer, som exemplet med politikern, ska tåla att granskas och bevakas hårdare jämfört med privatpersoner. Det är en regel som går att förhålla sig till även i en digital värld.
Den rykande aktuella frågan blir då: hur förhåller sig Google till de pressetiska reglerna? Kommer de att göra skillnad på privatpersoner och offentliga personer? Om en människa är en människa och den personliga integriteten viktas på samma sätt borde svaret bli nej. I så fall riskerar viktig, och kan det visa sig, historiskt intressant källmaterial att ”glömmas” för eftervärlden.

Om bloggen

Här bloggar Fredric Karén, chefredaktör för SvD sedan september 2013. I bloggen försöker jag beskriva hur SvD resonerar kring journalistik men också hur vi tar oss an den stora strukturomvandlingen som just nu präglar tidnings- och mediebranschen.

Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail om du har frågor eller synpunkter.
Fler bloggar