Annons

Caroline Ringskog Ferrada-Noli i Paris

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Joyeuse Walpurgis!

Nej, man säger inte så i Frallan. Man säger bara Walpurgis. Visst är det ett fantastiskt ord. Det låter som det underbara ordet Mayhem. Det låter sjukt, mystiskt och medeltiden. Yeah!

Min favoritlåt alla kategorier: Vintern rasar kommer sjungas av svenska kyrkans kör i Cité Universitaires vackra park, medan vårskymningen faller. Sen ska nåt brännas på bål. Ni vet att det blir Mayhem. La nuit de Walpurgis! Börjar 19.30 RER B, metro Cité Universitaire. Ni möts av kör utanför Svenska Huset. Så knäppt.

Äsch det är inget med det. Det är bara lite Walpurgis

Vanlig Walpurgis

Vanlig Walpurgis

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

I fredags öppnade La Force de L’art på Grand Palais i Paris.

Vet inte om ni minns årets bästa konstupplevelser, men Grand Palais var högt uppe på listan. Deras utställningar är alltid superkontemporära samtidigt som de mest gedigna hängningar -utan att överdriva- i världen går att finna i Grand Palais lokaler, Nolde, Andy Warhol-utställningen, Picasso tillsammans med alla hans inspirationskällor i original. Alltså….Man har inget att sätta emot. Bara översköljas av fine art, historien, sensibilitet.

Det är så hög nivå att man baxnar.

I år är det hursomhelst dags för triennalen på Grand Palais, späckad med samtidskonst.

Programmet ändras efter varje dag, verken byts ut och föreläsningar och filmer och happenings varvas. Hela programmet har ni här.

Inuti där finns konst och musik.

Genom hela utställningsperioden kommer olika gästkonstnärer och artister skapa en festival innehållande musik i olika former, konserter, performance, prat, de kommer låna grejer av varandra och byta ut sin konst och musik på plats, gästspela och gästskapa.

Jag vet inte vad ni säger om fethetsgraden på det här. 30-talet konstnärer som deltar är liksom inte några amatörer heller. Om ni vill ses så ses vi på onsdag om en vecka. I kuddrummet.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Det är sommar i Paris. Snart kommer var den bästa tiden att vara där. Eller egentligen nu är den bästa tiden att vara där. Så kom! Eller ok juni är bästa tiden att vara där. Jag minns förra årets fotbollskvällar under fotbolls-VM i de afrikanska kvarteren i norr på barerna i Chateau Rouge. Baren vi hängde på heter Le Chop, om ni skulle vilja maximera er fotbollsupplevelse någongång. Solen går ner över stadskullarna i Chateau Rouge, och öl.

I två år i rad har olika aktiva människor jag känt hyrt ett slott i Frankrike, första gången i mitten av Frankrike och andra gången utanför Bordeaux. Det är något extremt, dekadent, lyxigt och konstigt med det hela, men inte särskilt dyrt. Om man samlar ett gäng kan man lyckas betala en tusing per person, men om man vill ha en pool som är formad som ett snäckskal kostar det lite mer.

Det här året ska jag i juni åka till Bretagne och vara där med lite färre människor i ett hus vid kusten. Jag kommer självklart skriva rapporter om det. Tills dess kan ni få receptet på att tillaga Moules (blåmusslor) på normandiskt vis. Ni vet, det är bara att plocka dem där en härlig tidvattennatt.

Receptet kommer från min favorittidning The Guardian. Deras söndagsbilaga eller det är mer en egen tidning, The Observer, har en serie som heter How to cook like the French. Ni får ha överseende med att receptet är på engelska, det kunde vart värre, franska till exempel…Eller ok! Jag översätter de då! För er skull!

Receptet är från gårdagens The Observer och passar utmärkt med en Bretagnesommar:


Mariner’s mussels

Region: Normandie

4 portioner

Förberedelser: 5 minuter

Tillagning: 20 minuter

Ingredienser:

50g smör

2 tsk olivolja

3 vitlöksklyftor, krossade

3 skivade shallotenlökar

2 kg blåmusslor, rengjorda och tvättade

1 röd chili, urkärnad och smått skuren

200 ml vitt vin

1 lagerblad

en kvist färsk timjan

havsalt och färskmalen svartpeppar

rivet citronskal och saften av en citron

en stor bukett färsk persilja

gott vitt bröd till servering

Hetta upp smör och olja tillsammans i en gryta. Tillsätt vitlök och shallotenlök, sautera i fem minuter, utan att löken får färg. Plocka bort alla musslor som har öppnat sig och inte stänger sig av sig själv när man knackar de lätt mot diskbänken.

Tillsätt chilin, musslorna, vinet, lagerbladet, timjan, och kryddorna. Lägg på ett lock och låt koka i tio minuter. Vänd musslorna då och då, för jämn tillagning. Musslorna är klara när de har öppnat sig. De som ej är öppna – släng.

Lägg över endast musslorna i en stor kastrull och håll dem varma.

Återgå till grytan med återstående buljongen, höj värmen, låt koka snabbt i fem minuter för att reducera vätskan. Tillsätt sedan citronskal och citronsaften och den hackade persiljan. Häll detta över musslorna. Servera med mycket och gott bröd och förslagvis vitt vin (reds. anm.)

Voila. Så klart!

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

The Guardian publicerar line-upen för 2009 års Cannes-festival. Bland de tävlande namnen återfinns bland annat Almodóvar, Tarantino och Jane Campion. Spontant känns det riktigt tradigt. Men, det är alltid någon joker som överraskar, så varför inte denna gång?

Men nyheten som är ännu mer underbar enligt mig: Woody Allen och Larry David gör film ihop!! Den heter Whatever Works. Allens första film sedan Melinda och Melinda från 2004, och är filmad på mammas gata Manhattan! Jippy, detta innebär att något nytt kan inträda i det tomrum där Scarlet Johansen skulle i normala fall, klädd i bekväma naturkompanietkläder pluta med hallonmun med ett gods bakgrunden! Viva New York! Skalliga, störiga och fortfarande sexuellt aktiva!

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Frida Hyvönen är ju bäst i Sverige. Hon är det. Fantastisk. Det är för jävligt bara att hon skulle nominerads till det där DN:s Kulturpris. Förstår de inte att de undergräver hennes status som indie? En indie sanktionerad uppifrån, som DN Kultur ändå får sägas vara, grumlar synen på konst och dess motpoler. Jag är oftast mot att polarisera, så tradigt bordeline. Men just med etablissemangets kontra konst kan det oftast finnas något fruktbart med att stå inte i konflikt, men vara dess motpol lite. DN Kultur och Frida H hand i hand , nej , ej gynnande.

Ni kanske minns att Frida Hyvönen och El Perro del Mar spelade i Paris i november, på en gammal biograf på Rue des Ecoles i femte distriktet, nära Sorbonne, Latinkvarteren. Det var en fantastisk kväll. Frida herself var influgen från New York och hennes djupa röst skorrade om än djupare på grund en romantisk förkylning. Sara sjöng sin melankoliska stämma som ett luftigt täcke över alltihop. De satt där framför en stor svart flygel. Det var vajert.

Den 27 april är Hyvönen återigen Parisaktuell. Det är i samband med festivalen Les Femmes s’en Mêlent, som redan håller på!

En festival som firar tolv år av independent female rock! Spektaklet hålls på Teatern Marigny

Jag fick en snabb kommentar från The Hyv:-Les Femmes S’en Mêlent festivalen, känner du till den? Jag kommer med mitt band, Linnea o Tammy, och röjer. Konsert alltså!

Ni som vill ha den andra ljuva stämman dånande i ert inre och yttre kan gå och se El Perro del Mar på Debaser Malmö ikväll.

Sez!

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Välkommen på endagsfestival på Österlen på lördag 18/4! Jag och proffs ställer ut konst. Sluta. Sluta retas om renässansmänniska hit och dit. Jag har gått tre år i konstskola. Lovar!! Väl mött. Min konst är sjuk, var beredd!

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Snart återvänder jag till Paris. Snart! Först Stockholm för viktiga möten. Snart har deadlinen tickat in för sista redigeringen av boken. Sista handen lagd vid korrekturet eller vad man säger. Jag drömmer om Paris. Det går rykten om att det är den vackraste våren där någonsin. Jag kommer rapportera om körsbärsblom, plataner, dessa träd som inte finns i Sverige och vilka exotiska flyttfåglar som kommit tillbaka. Jag planerar ett besök på orangeriet, aldrig vart inne, men utanför är det så vackert. Rapport om det utlovas.

Och till er som sökt er till parisbloggen för tips: Åk till Versaille nu! Vandra bort från stora slottet i ca 10 min. Hur mycket folk som än besöker slottet lyckas man alltid bli själv bara man går lite längre, ungefär vid det lilla rosa slottet. Jag firade midsommar där förra året. Det finns inget bättre. Lägg ut en filt. Skåda de snygga killarna som kör rodd längs kanalen. Ta en briebit och en druva.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Påsken var bra. Vacker och karg. Som sig bör. Lite lättare och bättre. Lite festligare än vanligt. Kanske för den hände i april detta år. Min bok handlar extremt mycket om mars. Jag hatar mars. Det är en stigmatiserad jävla månad. Fruktlös och livlös. Jag tror påsken var bra i alla fall. Jag vet inte. På den tredje dagen upphörde jag att existera. Se här, bildbevis. Mina kläder och mitt hår finns, men var är min kropp? Männen mår dem!

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Ni vet när hela ens person och identitet undergrävs på grund av en reell kränkning, inte kränkt som i att man blir kallad bög eller får G istället för VG, alltså en reell kränkning. Som i krig. Som i absolut oförutsedd förlust. Att se sina stöttepelare som byggt upp ens världsbild rasa? Blått är blått och grönt är grönt. Så säger någon att det gröna är rött. Och man tappar bort sig själv, tar fel beslut, förvärrar läget, när man egentligen bara vill rädda sig själv. Man stannar kvar på brottsplatsen, hoppas på att ens blotta existens kanske kan upphäva kränkningen, få det onda ogjort. Man stannar där i mörkret.

Exakt. Min bok är klar. Omslag. Foto. Baksidetext. Vi sez.