Nya vågen, typ

Jag är den första att citera Lars Norén i fråga om Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”, ”ett förfärligt och segt pekoral” med ”hemska dialoger”.
Ja, värre smet får man leta efter. Dels det, att filmen är helt tunn och o-djup. Man får ont i huvudet av den som man får av syrefattiga utrymmen. Tunn tunn luft.

Dessutom har jag en personlig tes om den göteborgska reklammakaren; han använder sig ju bara av amatörskådisar, för enligt utsago ska de vara mer ”äkta”. Bara där blir det tvivelaktigt, som om konst inte vore något skapat, eller en profession att förfina och slipa på, utan ett slags ur-tillstånd, ett avtryck av något rått, det är ju raka motsatsen. Konstruerat och underligt.Och det är inte samma sak som när Bo Widerberg och John Cassavetes gjorde manuslösa filmer, de körde på idén att regissera i nuet, inte pressa ett manus på skådisen, men det finns inga tvivel om att det inte saknas regi och skådespelare i deras filmer.

I Roy Anderssons är skådisen ofta utelämnad. Ofta är det fysiskt obekväma människor som filmfotograferas i starkt ljus, objektifierade och långt från en eventuell regissör. Det finns ingen far som håller en fast hand, det känns som när man går förbi mannen som säljer bingolotter i gången under T-centralen. Eller som när jag träffar den konstigaste människan i mitt kvarter här i Paris. Antagligen var hon en hippie på 50-talet redan. Antagligen testade hon knark. Och antagligen är det därför, som hon antagligen en sen natt okejade att någon person tatuerade blåa liksom gubbar över hela hennes ansikte, panna, kinder, näsa. Hon har en puckelrygg. Hon är en slags nomad. Jag är långt ifrån henne. En icke-intim halv-hjärtad empati infinner sig på gatan, ungefär samma som i Roy Andersson ”Sånger…” och ”Du levande”. Ok min tes: reklammakaren är SNÅL. Det är därför han använder sig av utsatta, icke-hög avlönade amatörskådisar. Äkta…my ass. (Brasklapp: En kärlekshistoria – älskar’t)

Hur som helst är det Cine Nordic, nordisk filmfestival i Paris denna vecka med start den 12. Och till er som är här följande vecka rekommenderar jag eventet varmt. Det verkar bli helt underbart. Ok. De ska visa ”Sånger…”, men det är bara ett av många teman.

Jens Jonsson, som gjort rosade ”Ping-Pong-kungen”, visar sina kortfilmer under tema-namnet ”Court metrage de Jens Jonsson” . Ett djupdykande i Ingmar Bergmans ”Smultronstället” och dess effekter på franska regissören Arnaud Desplechin behandlas under avdelningen Carte Blanche.

Bland de nordiska långfilmerna visas förutom ”Sånger från andra våningen” mer fantastiska saker som ”Låt den rätta komma in” av Thomas Alfredsson och Jan Troells ”Maria Larsson eviga ögonblick”.

Det blir bra. Ses på Pantheon, 13 Rue Victor Cousin