Caroline Ringskog Ferrada-Noli i Paris

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Thomas Ruff på MAM, superstort och pixlat, men syns inte här, den heter Jpeg 03

Ni vet hur badorter gör sig bäst i september: turisterna har dragit och man har människors spår och de urtvättade färgerna i parasoll och kiosker som står ensamma längs strandpromenaden. Kanske finns en pir, kanske ett nedstängt nöjesfält. Ni vet, Coney Island i oktober, den stämningen.

Eller det behöver inte vara nedlusat med paintbrushade skyltar om korv och glass och karusell. Ni som befinner er i Sverige borde ta er till Simrishamn, Österlen. Gå där längs stranden och frysa. Garanterar att ni får skönhetsupplevelser som räcker fram till glöggen.

Som att vandra in i ett modernt konstfoto av säg, Wolfgang Tillmans. Eller kanske någon annan av objektivitetskonstnärerna inom Düsseldorf-skolan. Just nu har dessa dokumentära konstfotografer en stor utställning påMAM,

Rekommenderar den å det varmaste. Vissa bilder tar liksom över hela ens varelse och man befinner sig omsluten av härlig skönhet och tro på nutiden. Vissa av fotograferna hoppade fram mer än andra jag blev hänförd av Thomas Ruff till exempel, gillade Thomas Struth och imponerad Ursula whats her name again. I takt med den högt uppiskade estetiken fördes en diskussion i och runt bilderna om dess estetiska objektivitet. Det blir en moralisk fråga till slut, vem valde terroristbilderna i tidningen? Vilka är snyggast? Vad är ett träd? Och är ett sydtyskt superromantiskt landskap vackert eller cyniskt ironiskt

Ursula

Ok. Egentligen skulle det här inlägget handla om att igår, den 18 oktober, åkte jag och fem andra ut till Versailles sent på lördageftermiddagen. Vandrade bortom slottet, kom till rosa lill-slorret som är min favorit, firade. Stor-slottet var öppet till 22.00 . Vid den tidpunkten hade alla amerikaner, italienare och präktiga fransmän givit sig av. Det var vi och ca fyra andra art-students. Vi gick omkring i Spegelsalen, tog några danssteg. Utanför var det becksvart. Jeff Koons har utställning där just nu.

The Times beskrev det som I recensionen att Amerika (Jeff Koons) har invaderat slottet Versailles, bade en våt dröm och en sanning från deras sida. Men man får ändå ge curatorn att det är genialisk idé att hänga Koons super-materiella, super dyra dekadenta glänsade konst I överdimensionerde former, på Versailles. Lika barn leka bäst. Den där guld Bubbles (Michael Jacksons apa) verkar äntligen ha hittat hem

Man gick liksom en tipsrunda med Koons konst som ledtrådar. Jag tyckte mindre och mindre om hans person alltefter utställningens fortskridande. Det blev en andragradsekvation, av jag ökande skamlösa biografiska uttolkningar utifrån ju mer av konsten jag såg.

Det är något med det där: att vara liksom börs-konstnär, vilket jag tror är en utdöende konstnärsform, i och med finanskrisen. Så ohett med en diamantskalle när det inte är högkonjunktur.

Damien Hirst, okej kanske ändå inte Damien Hirst, men att vara vräkig, yuppie och high-tech och dyr, blir liksom bara töntigt i en finanskriskontext.

Det går inte att angripa. Alla är överens om att denna “börsen”-konst är god konst, men det är så silvrigt, manligt och kromat. Och det ska hänga i ett kontor eller hos en miljardär. Jag vet inte.

Jag har inga moraliska krav på konst, men kanske tycker jag det här sättet att göra varor på är lite oromantiskt. Lite för cyniskt för min smak. Utställningen var bra dock. Älskar hunden och kaninen, helt kromade och samtidigt organiska.

Okej, nu har ni läst det här inlägget och i bästa fall fått lite förströelse på kultursöndagseftermiddagen. Men det är alltså inte enda syftet, att enbart underhålla vill säga. I denna sedelärande historia finns nämligen en inbakad info – Versailles är alltså öppet på lördagar fram till 22 och alla kan åka dit! Man kan ta sig dit på vintern, då ingen jävel är där. Det kommer vara vackert och antagligen har de fantastiska trädgårdsarkitekterna arrangerat blommornas färger i matta, dova lila skalor som sig bör på vintern. Nu brann trädkronorna i rött och skiftade i gult. Vi hittade ett cederträd som verkade vara ca 300 år gammal. Den var så vacker. Och den kan ni också få se.

Koons håller på till 14 december

Objectivités – La Photographie á Düsseldorf håller på till 4 januari

Fler bloggar