X
Annons
X

Caroline Ringskog Ferrada-Noli i Paris

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

…efter det har jag nämligen svårt att läsa DN. Men idag tog det ändå priset. Ebba Witt Brattström avslutar sitt snurriga debattinlägg, (som också får bli avslut för hela debatten, såklart, sista ordet osv), med ett

”Sverige nu upplever en backlash jämfört med 1970-talsfeminismens stolta Kvinnokamp. ”

Det är destruktivt sagt! En anti-uppbygglig hållning och ansvarslöst av DN att publicera det. Ironiskt nog blir det ju uttalanden som dessa som bildar en backlash, för hur man än vrider på det är inget annat än konservatism. Jag menar 70-talet?! Vem fan vill tillbaka dit, rumsrent med rasism, sexism och lagstiftning mot homosexuella.
Konstigt att vurma så för historien, och värre – ett slag i ansiktet mot det seriösa feministiska arbete som är ständigt pågående.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Jag såg Fleet Foxes på La Cigale på Pigalle igår. I en gammal art deco-teater, vacker och sliten. Satt i de röda sammetstolarna och fick gåshud på gåshud. Det är härligt att vistas så nära genin, vara i början av deras födelse. Så var det. Fleet Foxes var på en miniturné, först London sedan Paris och pratade mysigt mellansnack om bra vegetarisk fransk mat. De är tydligen veganer, trevligt. Musiken var så fantastisk och de var kanske Paris första varma kväll. Ljummen. Förstår inte hur man inte kan annat än älska neonskyltarna kring porrkvarteren i Pigalle. Eller neon överhuvudtaget. Det är bäst. Jag skulle vilja tipsa Malmö och Stockholm att använda sig lite mer av neon. En vinnande koncept. Alltid.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli


Home is where the (h)eart is

Köade i timmar utanför Grand Palais för att få en glimt av en kinesisk kulturskatt eller en älskad Matisse. Allt som hände var att olika fransmän i öronsnäckor slussade runt oss och det blev en promenad under en vit himmel, längs Seine och husbåtarna med träd på istället. Min största fråga efter detta – varför får inte frilansjournalister pressleg?
Jag skulle älskat se YSL-samlingen, biografin som tecknades kring objektens historia och YSL:s egna liv. Tycker det är synd att de säljer ut, den här typ av excentrisk glamour, finkänslig konstkunskap och smak växer inte direkt på träd these days. Skulle vara underbart om YSL:s hem blev museum istället, men men det är finanskris och kanske var minnena smärtsamma för Pierre Biergé?Hur som helst, det verkade fantastiskt. Läs och se mer här.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli


Klockan klämtade för oss, där står vi stod i siluett och kollade ut över södra Paris.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Bakom Gare du Nord, typ. Exakt vid metro Barbès- Rochechouart, i norr på linje fyra, om man går över gatan, köper jag alla mina kläder. Det finns en låda där allt kostar 1 euro, en för 3 euro och en för 5 euro, men sistnämnda är mest pälsar. Tips! Om man gillar klassiskt snitt, Paris-tillverkat osv.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Hej, ni minns serien här på bloggen Det bästa... Som vill belysa det bästa med Frankrike. Ni mins hur Choucroute, alltså surkål med olika rökta vegetariska korvar á la Alsace kom på femte plats.Jag måste revidera! Då hade jag ännu inte smakat Choucroute de la Mer lagat av en kock som tidigare jobbade på en tvåstjärnig restaurang (enligt Guide Michelin), hemma hos, vid Bastiljen. Gud! Choucroute de la mer…var ska jag börja? Surkålen kokas i vitlök, vitt vin, (persilja?) grädde och blåmusslor och får sedan reducera. Smaken blir, ursäkta brist på ironi här men: mjäll. Mjuk och len och paradisisk. Okej okej. Det är bara grunden. På denna bädd likt molnens himmel läggs sedan på färsk fisk, tillredd på olika sätt. Havskräftor! Forell! Någon rökt jävel! Cavaillon! osv. (ingen utrotningshotad) Till detta vitt vin.
Ber om ursäkt för den ovanligt dåliga bilden. Jag var så upphetsad när jag tog den.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Det är inte jag, det är Paris.
Taget med min sketna mobilkamera! Ej redigerat i Photoshop! It’s not me, It’s you- Paris! Onsdag eftermiddag, precis innan vi stiger in i konsthallen Jeu de Paume. Mer om utställningen senare och om torsdagskvällens vernissage på Palais de Tokyo som omvandlades till ett disco med jordgubbsjuice, pretzels och vin och intensiv dans. Till skillnad från Sverige är det inte bara medelålders som älskar kultur här. Nästa inlägg följer bildbevis på köerna från gårkvällen. Horder av hipsters.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

jag älskar Gare du Nord. Pisslukten. De starkt parfymerade indiska kvarteren. Pundarna och punkarna och att lite längre bort finns Avenue Magenta, gatan som 100 meter efter 100 meter är fullproppade med bröllopskläder och attiraljer. I skyltfönster hänger de mest utflippade klänningarna man tänka sig. Bilder och stödord till en värld jag absolut inte har tillgång till. All den tyll och alla den spets och allt det gräddvita, satin, siden, chiffong. I Sverige anses det straight up dålig smak. Men alltså det lär ju vara en rolig fest om någon tycker det är värt att ha en sådan kreation på sig. Det kallar jag svartklubb. Så hemligt så lockande. Jag återkommer om jag av någon händelse skulle få delta i ett sådant bröllop. Sedan finns det en melankoli som följer med de extrema festblåsorna som inte är representerade någon annanstans än just i skyltfönsterna på Magenta. Det är så mycket i dem som pekar på att den som bär en sådan klänning ska ha den under det lyckligaste dygnet i sitt liv. Det sätt att se på tid innebär också en viss dödsångest. Att lyckan har ett slut. Och sen? Vad händer sedan? Fru? Om att gifta sig är det roligaste som händer, hur tråkigt är inte allt annat då. Jag vet inte. Jag vet ingenting om det här och de där klänningarna.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Frankrike- Argentina spelar ikväll. Kl 21!Förlåt en kontinentsförrädare, men: Folkfest! Allez Les Bleus!

Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Har inte gått utomhus på tre dagar. Jag har min livs största deadline och natten till igår var det storm över Frankrike (inte boken utan vädret). Värsta på 30 år. Över 600 000 hushåll utan el och alla flyg på Charles de Gaulle och Orly ställdes in. Jag fattar nu att det inte är en metafor det här med att vinden tjuter. Den skrek och träden utanför mitt fönster med som de blev misshandlade ända ner till rötterna. Det är konstigt hur man byter ut sitt medvetande, för några år sedan skulle inte naturkatastrofs- konnotationer infinna sig, men nu adderas Katrina osv till tjutet i natten.

Eftersom jag inte gått ut (obs ej överdrift) har jag mest sett världen genom internet. Det är fruktansvärt deprimerande. För er som bryr er kan jag berätta om det där fåniga på facebook,att man ska säga sitt civilstånd. I Sverige har det flesta inställningarna på svenska eller engelska. Den franska versionen har samma funktion. Och om man är singel står det célibataire, av den enkla anledning att det betyder singel. Tycker det är lite typsikt. Lite så där lagom förljuget? En katolsk gammal rest som finns kvar i språket: om man inte är gift lever man i celibat. Eller? Eller, vad säger du Pigalle? Många célibataires där va? Ja, som alltså lever i celibat. Vad bra.