Tillsatser som affärshemlighet

Säga vad man vill om butiksmaten, men den som kan läsa små bokstäver får i alla fall veta vilka tillsatser produkterna består av. Annat är det med de rätter som serveras i skolor och på sjukhus. Den offentliga matens innehåll bör betraktas som en affärshemlighet, är de stora cateringföretagens grundinställning.

I måndags avslöjade SvD:s reporter Henrik Ennart det stora antalet tillsatser som blir följden av det nya system för sjukhusmat som håller på att införas i Stockholm. I artikeln berättar miljöpartisten Raymond Wigg att Sodexo, som levererar maten, inte ville lämna ut innehållsförteckningarna ens till de landstingspolitikerna som besökte centralköket i Märsta.

Detta hemlighetsmakeri framstår kanske som märkligt, men det ligger helt i linje med företagets tidigare agerande. När Lidingö Tidning i slutet av mars ville undersöka vad kommunens skolelever får på sina tallrikar nekade Sodexo, som är en av de tre entreprenörerna, att redovisa innehållet.

”Jag ser framför mig en lång lista på E-nummer”, motiverade företagets representant beslutet.

Samma inställning hade ISS, som är det andra stora cateringföretag som Lidingö stad anlitar. Endast den mindre firma som lagar maten på plats i en av skolorna visade öppenhet.

När artikeln om tillsatssmusslandet publicerades blev läsarreaktionerna kraftiga. Föräldrar talade om matstrejk och berättade att de vägrats att få se det skolkök där Sodexomaten tillreds.

Först under trycket av denna föräldraopinion lade de båda cateringföretagen korten på bordet. I såväl Lidingö Tidning som i Svenska Dagbladet i veckan trycktes just sådana långa listor med oaptitliga E-nummer som dagens skol- och sjukhusmat innehåller.

Inte konstigt att de hemliga kockarna försökte hålla så hårt i sina recept.