Annons

Mats-Eric Nilsson om matkvalitet

Mats-Eric Nilsson

Mats-Eric Nilsson

Som granskare av livsmedelsbranschen får man förstås räkna
med att själv bli påpassad. Till exempelvis i matbutiken.

Ofta spanar någon ner i min korg eller vagn för att se vad
som passerat genom nålsögat den här gången. Kan han verkligen komma undan alla de
tillsatser han skriver om i sina böcker?

Och eftersom jag inte har något att dölja – jag undviker naturligtvis de konstigheter jag kritiserar – visar jag villigt
upp vad vi tänker äta till middag.

Men det finns ett problem. Ibland kan nyfikna medkonsumenter
få se den store tillsatsjägaren rada upp mängder av E-nummerstinna produkter på
bandet vid kassan. Har han fått fnatt? Ska nu gå hem och ha en riktig orgie i
tillsatser bakom nerfällda persienner? Eller har han trots bokinkomsterna inte
längre råd att leva på äkta vara?

Sanningen är jag då och då måste lägga mina pengar på
livsmedel som jag aldrig skulle kunna tänka mig att konsumera. De blir åskådningsexempel
vid offentliga föreläsningar eller används för journalistiska granskningar.

För vissa låter det kanske som det slags bortförklaringar
som man ibland kunde få höra från kommunalpolitiker som ertappades på
porrklubb: ”Jag vara bara där i studiesyfte”. Men likväl är det sant.

Vid dessa inköpsrundor läser jag som vanligt
innehållsförteckningarna mycket noggrant. Men sedan väljer jag konsekvent de varor
som har allra flest tillsatser. Vilket måste förefalla extra märkligt för
eventuella iakttagare.

Under ett besök i Göteborg i veckan gjorde jag ett verkligt
fynd. En pannbiffsbaguette hos Hemköp i Nordstan visade sig bestå av 75 komponenter,
varav ett stort antal tillsatser och andra industriella ingredienser. Givetvis
behövde jag inte tveka många sekunder för att investera de nödvändiga 32
kronorna i denna rekordartade smörgås.

Om ingen sparar dessa produkter – eller åtminstone
förpackningarna – kommer våra barnbarn inte att tro oss när vi säger att de har
funnits. Hur allvarliga vi än försöker se ut blir reaktionen förmodligen bara:
”Nej, farfar – nu luras du nog igen!”