Mats-Eric Nilsson om matkvalitet

Mats-Eric Nilsson

Mats-Eric Nilsson

Det står ”fjällröding” på krogmenyn. Men den kan lika gärna vara odlad i Sydsverige, säger den norrbottniske handlaren och skakar på huvudet. Kvalitetsskillnaden mellan hans fjällröding från Padjelanta och den odlade versionen är slående. Men hur många kroggäster, som betalat dyrt för den äkta varan, får chansen att upptäcka den?

Problemet skulle trots allt vara begränsat om det bara gällde lappländska fiskar, men krogarnas råvarufusk är tyvärr betydligt mer utbrett än så. Allt som kan låta fint på en meny kan den mindre nogräknade krögaren trixa med.

Och risken för upptäckt är närmast obefintlig. Kommunens livsmedelsinspektörer är fokuserade på att i detalj kontrollera hur de många hygienreglerna efterlevs, och bryr sig sällan om att skärskåda de luftiga påståendena om den mat som serveras.

Därför är dagens nyhet från Linköping så glädjande. Här har inspektörerna för ovanlighets skull undersökt den så kallade redligheten hos stadens pizzerior, restauranger och gatukök. Hos 28 av 89 inspekterade matställen upptäcktes att rätterna bestod av andra ingredienser än vad man skyltade med.

Den grekiska fetaosten var ofta dansk eller tysk komjölksost och ryggbiff såldes som oxfilé. Dessutom bluffades med sådant som parmaskinka, löjrom, kalvfilé, krabba och mozzarella.

Inget talar väl för att de östgötska krögarna skulle var särskilt samvetslösa eller okunniga om sina råvaror. Dags alltså för landets övriga kommuner att följa Linköpings exempel!

Fler bloggar