Annons

Kulturchefsbloggen

Martin Jönsson

Martin Jönsson

CALL GIRL Efter att ha duckat den kritiska debatten i Sverige hela veckan var Mikael Marcimain, regissören bakom Call Girl, tvungen att svara på frågor i dag, när filmen presenterades för finska medier. Men det han sade var knappast klargörande.

Diskussionen om huruvida Call Girl pekar ut förre statsministern Olof Palme för sexköp av minderårig uppstod först i början av oktober, när Mårten Palme sade att han övervägde polisanmäla filmens upphovsmän, för en grovt kränkande, felaktig anklagelse mot Olof Palme.
När filmen väl hade premiär förra fredagen fokuserade de flesta dock inte på detta, utan snarare på filmens styrkor. Den fick genomgående väldigt bra kritik.
Debatten tog dock fart ordentligt efter bland annat den krönika jag skrev i SvD Kultur i måndags, där jag anklagade filmmakarna för att ha gjort en feg film. Dels är den tydligt utpekande, dels gömmer Marcimain och manusförfattaren Marietta von Hausswolf von Baumgarten bakom fiktionens slöja. De slår och slår ifrån sig, med samma kraft.
Efter den krönikan sökte både vi och andra medier, bland annat SVT Kulturnyheterna, filmmakarna under flera dagar, men de lade locket på och beskedet från Nordisk Film var bara att de gått vidare till andra uppdrag. När vi försökte intervjua skådespelaren Magnus Krepper, som spelar ”Statsministern” i filmen, var beskedet lika tydligt där: Han svarar inte på frågor om Palme.
Å ena sidan ville de väcka debatt, å andra sidan duckar de den debatt som uppstår.

I dag besökte Marcimain Helsingfors för att träffa medier inför lanseringen i Finland. SvD anmälde deltagande i pressträffen, men fick nej, med beskedet att det ”inte fanns tid att svara på frågor från svenska medier”.
Istället får vi ta del av vad finska Hufvudstadsbladet rapporterar från pressträffen.
Där säger Marcimain till att börja med att ”det är en lögn” att de inte skulle varit tillgängliga för kommentarer – och hänvisar till en tidigare pressdag.- Vidare anklagar han den kritiska debatten för att bygga på en ”medielogik som främst är ute efter att sälja lösnummer”.
Åt detta kan man naturligtvis mest fnissa, eftersom det största trycket på honom kommit från moirgontidningar (som bara säljer marginellt med lösnummer) och public service-TV. Man kan också möjligen påpeka på att Call Girl lyckas sälja en hel del biobiljetter, utifrån de kittlande spekulativa inslagen i filmen.

Men riktigt märkligt blir det när Marcimain ska svara på hur det egentligen är med utpekandet. ”Visst innehåller filmen karaktärer/…/som kan tolkas som att de representerar folk i verkliga livet. Det är inte Palme man ser i filmen. Däremot är historien baserad på omfattande research.”
Vad han egentligen menar med detta går fortfarande inte att förstå; var filmen befinner sig mellan fiktion och fakta. Det enda som är riktigt tydligt är att det handlar om en väldigt hårt pressad regissör, som tillstår att hotet om åtal känns både ”sorgligt och beklagligt”.
Det kanske han skulle tänkt på tidigare.