Annons
X
Annons
X

Kulturchefsbloggen

Daniel Sandström

Daniel Sandström

Jag ska inte säga att jag ligger sömnlös, men det händer alltför ofta att jag kommer på mig själv med att oroa mig för den fantastiska uppfinning som vi kallar skönlitteratur, på samma sätt som man kan oroa sig för en nära anhörig som är sjuk. Det är inte så att siffrorna pekar åt rätt håll när det gäller läsning. Patienten har en sjukdom. Det vet vi. Men är den kronisk?

När jag åker tåg ser jag den ena laptopen efter den andra, alla fyllda med tv-serier. Men också allt fler mobiltelefoner och surfplattor med samma flöde. Jag ser mina barn vänja sig vid en kultur där rörlig bild tar allt större plats, just för att den tar mindre plats. Boken, nyligen utpekad som en anomali på DN Kultur, har kanske inte fler fiender, men betydligt färre vänner.

Varför? Det är bara att följa pengarna. Pengarna finns i mobilen, publiken finns i mobilen, och alla riktar in sig på rörlig bild. Det är också därför som samtliga nyhetssajter idag – med Aftonbladet i spetsen – jagar efter ämnen som är passar för live-tv. Det är många historier som klarar det testet. Fördjupning är detsamma som att ha en panel som uttrycker sig snabbt och tvärsäkert i direktsändning. Detta är 2013, hur tror ni att det kommer att se ut 2018?

Eftersom jag bryr mig om vad som händer med det skrivna ordet, och mer specifikt med romanen och skönlitteraturen, skrev jag en text om hur litteraturen påverkas när tv:n blir den dominerande kulturformen, vilket är konsekvensen av mobilen, streaming, Netflix och HBO. Det var ett försök att ställa frågor kring romanens och skönlitteraturens ställning i en tid där dess existens tycks alltmer villkorad.

Expressens kulturchef Karin Olsson, recenserade avmätt artikeln i en blogg med orden ”En spaning som vid det här laget inte ens vore ny för Ica-kuriren.” Sant, vill Expressen ha ytterligare en trendanalytiker ska man inte ringa mig, men det vore bra om Ica-Kuriren hörde av sig. Hur vi ställer oss till en utveckling som i någon mån revolutionerar vårt förhållande till det skrivna ordet borde angå många. Inte minst en kulturchef.

Men det är ju det som är den springande punkten: det skrivna ordets utdragna marginalisering kommer aldrig bli tillräckligt trendigt, frågan kommer aldrig att få plats på det rikliga instagramflöde som Expressen skickar ut från sin kulturfest. Det är som med klimatförändringarna, ett hemskt tråkigt ämne.

Dagens kultursidor i Expressen handlar om Alex Schulman och hans framträdande i Skavlan. Slutsatsen av artikeln är att han egentligen inte är värd att skriva om alls. Det är, på alla sätt, också en bild av vår tid.