I högermarginalen

Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Då blir det alltså extra val den 22 mars nästa år. Första gången sedan 1958.

Det är långt till dess. I nuvarande takt i svensk politik händer det mer på tre och en halv månad än vad det tidigare gjorde på tre och ett halvt år.

Men det kan ändå vara värt att notera några saker.

För det första har Löfven helt låst upp sig till ett gemensamt program med Miljöpartiet. Det gavs påtagligt sliriga svar på presskonferensen om hur man kommer gå fram tillsammans i valrörelsen. Socialdemokraterna har inte tänkt mer än ett drag framåt. Högst.

Det politiska programmet är redan klart. Löfven ska gå till val på det Fridolin kallar för ”en stark budget”. På ett politiskt dokument framförhandlat med Miljöpartiet och godkänt av Vänsterpartiet. Partier som står allt längre från den politiska mitten i Sverige.

Socialdemokratin har aldrig varit så tydligt upplåst till ytterkanten i svensk politik. Jag skulle säga att det är ett unikt dåligt utgångsläge för en valrörelse och jag tror att detta kan bli mycket smärtsamt för Stefan Löfven.

Det är en sak att försvara en framförhandlad och framkompromissad budget, en annan att gå till val på ett gemensamt manifest med partier som man står långt ifrån i flera centrala frågor.

Det är ingen slump att Löfven inte gick till val på ett gemensamt program med Sjöstedt och Romson. Och det är ingen slump att Mona Sahlin straffades när hon gjorde det 2010.

Det finns i denna politik en rad sakfrågor som har plågat socialdemokraterna under den korta regeringsperioden. Det är bara en viskning jämfört med vad som kommer att hända i en valrörelse.

Innebär detta att Socialdemokraterna går till val på överenskommelsen om vinster i välfärden? På den magnifikt bisarra hanteringen av Förbifart Stockholm och Bromma Flygfält?

Löfven behöver en öppning mot mitten. Idag har han spikat igen den ytterligare.

Min andra observation är mer spekulativ. Jag tror att Sverigedemokraterna kan ha överspelat sin hand rejält. Som jag skrev igår har man nu satsat allt på flyktingfrågan. Partiet väljer att göra sig till ett sorts permanent parlamenteraiskt enfrågegiftpiller.

Om Allianspartierna hittar ett mer balanserat budskap i integrationspolitiken skulle det kunna ta en del vind ur detta segel. Det kräver mod och en genomtänkt politik. Utgångspunkten måste vara Sveriges humanitära ansvar, men det budskapet kan kompletteras för att fånga upp den oro som alldeles uppenbart finns. Jag skrev för några veckor sedan om detta och om det ofullbordade ”öppna era hjärtan”-talet.

Men det är långt till den 22 mars.

Och en sak klarade Löfven. Pehrsson-Bramstorps semesterministär kommer även fortsättningsvis vara Sveriges kortaste.

 

 

Om gästbloggen


Fredrik Johansson är gästbloggare hos SvD Ledare. Han är kommunikationsrådgivare på Kreab och sitter även i styrelsen för Stiftelsen Fritt Näringsliv.


Här bloggar han i huvudsak om svensk inrikespolitik, men ibland även om annat. Eventuella åsikter är hans egna.

Fler bloggar