Män: ett stryktåligt släkte?

Utvecklade våra tidiga förfäder sitt platta ansikte för att effektivt kunna tugga nötter och andra hårda födoämnen, eller var det för att ett platt ansikte tar mindre skada av knytnävar vid ett slagsmål?

Den eviga och högst kontroversiell frågan om människan är i grunden våldsam, eller om det är samhället som föder brutalitet, har åter hamnat i fokus. Detta sedan en av de ledande företrädarna för ”våldshypotesen” och att människan har en mörk sida – biologen David Carrier vid Utah-universitetet – presenterat en ny analys i tidskriften Biological reviews av hur skelettets och kraniets form utvecklats under årmiljonerna.

Det var under en period som sträcker sig från 6 miljoner år tillbaka i tiden till för cirka 1,2 miljoner år sedan som människans närmaste föregångare australopitehecus och andra närbesläktade förfäder successivt fick allt plattare ansiktsdrag.

År 2009 presenterade David Carriers grupp en analys som visade att utvecklingen av händer med förmåga att dra sig samman till släggliknande knytnävar gjorde våra förfäder väl rustade för slagsmål. Den franske 1700-talsfilosofen Rosseaus vision om den gode vilden kunde knappast vara sann, menade Carrier. Fynden talade istället för att människans förfäder var ett ganska aggressivt släkte där hanar slogs om honor, om mat och om andra saker som var värt att bråka om.

Den nya analysen visar att de skelettdelar som genomgått störst förvandling – vid sidan av nävarna – är just de ben i ansiktet som mest riskerar att skadas när de träffas av knytnävsslag. Förändringen skedde i tid parallellt med utvecklingen av knytnävarna vilket tyder på ett samband. Den återfinns dessutom främst hos män och utgör en av de allra största skillnaderna mellan mäns och kvinnors skelett.

”Mäns och kvinnors ansikten är annorlunda eftersom de delar som går sönder i slagsmål är mer stryktåliga hos män”, säger David Carrier i en kommentar.

Han menar att mycket tyder på att människan tillsammans med andra primater är de mest aggressiva däggdjuren på planeten. Till grund för detta ligger även observationer om att våra kroppar på en rad andra sätt utvecklats på ett sätt som ger fördelar i slagsmål. Dit hör benens längd och att våra förfäder reste sig på två ben. En hypotes är att även fötternas utformning gett liknande fördelar.

Forskningen är som sagt kontroversiell och utmanar den dominerande bilden inom de sociala vetenskaperna som går tillbaka till Rosseau och tanken att människan är i grunden god. Carrier menar inte att våld är den enda orsaken till hur människokroppen utvecklats, men en bidragande orsak som kunnat ge våra förfäder en fördel i evolutionen. Det är dessutom något som forskarna tidigare bortsett helt ifrån.

”Vår forskning handlar om fred. Vi strävar efter att undersöka, förstå och konfrontera människan aggressiva och våldsamma drag. Fred börjar inom oss själva och kan ytterst uppnås genom disciplinerad självanalys och förståelse av var vi kommer ifrån som art”, menar David Carrier.

”Genom vår forskning hoppas vi kunna se oss själva i spegeln och inleda det svåra arbetet att förändra oss själva till det bättre.”

Sista ordet är säkert inte sagt i frågan, men visst är det upplagt för heta känslor och vetenskapligt bråk.

Foto: Schalk van Zuydam