Större ansvar måste ge större frihet

PRESSETIK: Att pressetik diskuteras är viktigt, i synnerhet i tider när information delas i rekordfart över internet. Därför har jag med stort intresse följt den pressetiska debatt som förts på SvD Brännpunkt (13/11). Diskussionen inleddes av Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, och har därefter engagerat såväl läsare som andra debattörer.

Mot slutet av sitt inledande inlägg ställer Madeleine Leijonhufvud en fråga: Ska yttrandefriheten i grundlagsskyddade medier vara mer skyddad än friheten att yttra sig i de medier där unga människor i dag oftast ventilerar sina åsikter?

En relevant fråga – så länge man inte jämför äpplen med päron.

Madeleine Leijonhufvuds debattartikel tar sitt avstamp i publiceringen av Elisabeths Ohlson Wallins satiriska konstverk mot kungahuset. Samtliga fyra tidningar som publicerade konstverket friades av Pressens opinionsnämnd (PON). Aftonbladet och Expressen valde då att berätta att det var hovet som anmält publiceringen. Det senare klandrades av PON.

Nog om detta. Personligen tycker jag nämligen att det Madeleine Leijonhufvud skriver en bit längre ner i sin artikel är mer intressant. Hon jämför där Instagram-målet i Göteborg med publiceringen av det så kallade horkarls-myntet.

Hon skriver: ”Vi har sett att mycket unga flickor dömts betala skadestånd i halvmiljonklassen för kränkningar – av typen ’hora’ – av andra unga på nätet. Samtidigt har tidningar och tv ställt upp och spritt budskapet från en man i reklambranschen att kungen är en ’horkarl’. […] Detta förfarande ledde inte till någon som helst påföljd, vare sig för upphovsmannen eller för dem som stod för spridningen.”

Hennes poäng synes vara att det är större risk att dömas för förtal för publiceringar i sociala medier än i en tidning. Kan det vara så? Låt oss vända på förutsättningarna i hennes båda exempel: Tusen personer delar bilden på det så kallade horkarls-myntet på Instagram. Samtidigt publicerar tidningarna namn och bild på ett 40-tal ungdomar och ger dem epitetet ”hora”. Skulle då de tusen personerna på Instagram fällas, medan vi ansvariga utgivare går fria?

Naturligtvis inte.

I sociala medier publiceras varje dag tusentals inlägg som skulle leda till förtalsdomar om de prövades i domstol.

Eftersom Facebook och Instagram saknar ansvarig utgivare är det i praktiken den som lägger upp materialet som är ansvarig. Det finns en rad regler som du förväntas följa, en del raderas, men väldigt mycket passerar moderatorerna.

Grundlagsskyddade medier däremot har en ansvarig utgivare som ensam är ansvarig för allt som publiceras. Förutom att vi kan dömas för brott mot Yttrandefrihetslagen kan vi även klandras av Pressens opinionsnämnd om vi bryter mot de pressetiska reglerna.

Därför är svaret på Madeleine Leijonhuvfuds fråga ett solklart ja. Grundlagsskyddade medier tar ett betydligt större ansvar för din rätt att yttra dig, än vad sociala medier gör. Båda uttrycksformerna behövs, men man måste förstå skillnaderna.