Annons

Kulturchefsbloggen

Martin Jönsson

Martin Jönsson

NÄTHAT Kvällens debatt på Publicistklubben i Stockholm om näthatet och attacker mot journalisten spårade inte ur totalt. Det var möjligen den enda överraskningen.

Förhandsdiskussionen inför kvällens debatt på PK (som kan ses här) handlade mest om huruvida det var korrekt att bjuda in Mats Dagerlind, krönikör på den antimuslimska bloggen Avpixlat, till debatten eller inte. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg tyckte inte det och vägrade därför delta, vilket hon argumenterade för här. Linderborg anser att ”PK legitimerar högerextremisterna som publicister jämförbara med vilka som helst. Det är ett paradigmskifte som kan få förödande konsekvenser.”
Att Linderborg har fel blev uppenbart för alla som följde debatten och kunde göra tankeexperimentet att Dagerlind inte skulle varit på plats. I så fall hade det blivit ännu en tom och meningslös PK-debatt med total enighet och skytte mot ett mål. Nu fanns åtminstone olika åsikter representerade: det måste anses vara positivt för en diskussion om yttrandefriheten och det ansvar som följer med den.

Nu ville visserligen inte Dagerlind ta något ansvar alls. Han hänvisade till att Avpixlats redaktion ville kunna gå hem utan att utsättas för hot (att journalister inte kan göra det bekymrade honom inte) och att ingen som arbetade sajten ville ta det ansvar det innebär att stå för en massa saker. Han sade dock att han kommer att skriva in uppmaning att stå för vem man är i sin nästa krönika på sajten.
Det är sannolikt bara ett spel för galleriet, men det berör ändå den centrala frågan.
Eller snarare: de två centrala frågorna, den om anonymitet och den om ansvar.

Skribenterna på sajter som Avpixlat, Fria Tider, Realisten, Nationell.nu och andra aggressivt rasistiska och personkränkande sajter för ju ofta fram åsikten att man har rätt att tycka vad man vill och att alla som försöker begränsa det ägnar sig åt censur.
Men så är det ju inte. Ja, man får tycka vad man vill, men lagen begränsar faktiskt vad man får framföra inför andra.
Problemet är att det är olika lagstiftningar som gäller på olika sajter och att flera sajter i praktiken ställt sig helt utanför all form av lagstiftning. Direktpublicerade kommentarer omfattas inte av grundlagsskyddet utan hamnar under brottsbalken där den som är upphov till ett yttrande står för det själv – vilket i praktiken innebär att det är riskfritt att häva ur sig vad som helst.
Sajter som följer tryckfrihetsförordningens ordning med ansvarig utgivare tar ett annat ansvar. Där måste man, oftast med hjälp av efterhandsmoderering, städa bort allt som kan vara olagligt – eller som bryter mot de pressetiska regler som de flesta medieföretag åtagit sig att följa, som en del av systemet med självreglering av pressetiken.

Det här ansvaret tar de etablerade medierna (och enstaka bloggar), även om det innebär stora kostnader – och att kommentarsfälten ibland ser ut som något mer välklädda kusiner till de renodlat hatiska sajterna. (Under debatten påstods att sajter som använde modereringsföretag som Interaktiv säkerhet inte omfattas av TF, men det är förstås fel)

Att de som eldar på hatet inte vill ta ansvaret är lätt att förstå: det tjänar inte deras syften. Knäckfrågorna blir därför två: vad de seriösa mediesajterna kan göra för att städa upp på sitt håll, utan att beskära åsiktsmångfalden för hårt, och vad rättssamhället kan göra för att komma åt avarterna på de anonymiserade sajterna utan ansvarig utgivare?

Om detta talades det knappt någonting alls på PK, desssvärre. Synd, för det är där man måste börja. Att det som skrivs är vidrigt visste vi ju redan.