Soran Ismail spöade oss

SD-SKANDALEN Det är ett journalistiskt misslyckande att vi i medierna inte lyckats visa på Sverigedemokraternas rätta ansikte. Istället är det komiker som mest ihärdigt gjort vårt jobb.

En sak först: Expressen ska ha all respekt för den serie av avslöjanden de levererade förra veckan, om vad som egentligen hände på Kungsgatan den 3 juni 2010: om våldet, rasismen, sexismen och framför allt lögnerna.
Men när en stor del av Sverigedemokraternas innersta krets kläs av och avslöjas i sin rätta, rasistiska natur finns det skäl till en hel del självrannsakan. Det viktigaste lyder: varför har vi i medierna inte lyckats göra det tidigare? Det är ju inte som om vi inte visste.
Den enda rimliga tolkningen är den här: vi har varit alltför försiktiga. Alltför politiskt korrekta, för att använda den rasistiska nätmobbens mest populära begrepp. Vi har, sedan SD tog sig in i riksdagen, varit så noga att respektera det demokratiska beslutet från folket, att vi blivit för försiktiga i granskningen av vad partiet egentligen står för. Därför har de i alltför hög grad behandlats som ett parti som alla andra.
Jag läser, i ljuset av den senaste veckans avslöjanden, om Björn Hägers utmärkta bok ”Problempartiet”, om ”mediernas villrådighet kring SD i valet 2010”. Det är en grundlig genomgång av mediernas sätt att hantera Sverigedemokraternas växande betydelse som rikspolitiskt parti. Den visar på ambivalensen inför partiet som funnits hos redaktionerna och på olika strategier att hantera detta.
När jag läser det igen ser jag, även i mina uttalanden, att det finns ett tydligt drag av ängslighet i synen på partiet. Vi ska låta dem debattera, som alla andra folkligt valda partier. Vi ska ge dem en rimlig nivå av uppmärksamhet, i förhållande till deras storlek och realpolitiska betydelse.
Det är, naturligtvis, helt rätt. Men i detta har en sak glömts bort av alltför många, även av oss: den hårda granskningen.
Det slår mig när jag ser Youtube-filmen från hösten 2010, där SD:s Erik Almqvist kommenterar den video från Kungsgatan som Soran Ismail lagt ut. Almqvist hävdar att Ismail ”verkligen valt ett selektivt utdrag. Jag tycker det är väldigt lågt”. Och han avslutar med ”Sanningen kommer alltid fram”. I dag vet alla att han blåljög. Och att många SD-företrädare satt lögnen i system, helt ohämmat.
Om detta borde vi ha berättat mer. Till exempel när det gäller de SD-stödjande, invandringshatiska bloggarna Politiskt Inkorrekt och Avpixlat. De är nätfora vars huvudsakliga syfte var och är att piska upp hat mot invandring i allmänhet och muslimer i synnerhet. De är också inofficiella kampanjsajter för SD, som Kent Ekeroth, en av männen med järnrören, varit med om att finansiera och hjälpa – och som partiledaren Jimmie Åkesson kallat ”en sund del” av SD:s nätverksamhet.
Det finns dock inget sunt med de här sajterna. Men eftersom partiet förnekat de direkta kopplingarna till dem har vi i medierna nöjt oss med det. Det borde vi inte ha gjort.
Samtidigt har komiker som Soran Ismail – och även Magnus Betnér – tagit fajten mot partiets rasistiska kärna, i dagliga dueller på Twitter och andra platser. Och även på Kungsgatan.
Han ska ha den största respekten för det. Han har gjort vårt jobb bättre än vi.
Martin Jönsson är kulturchef på Svenska Dagbladet. martin.jonsson@svd.se