Annons
X
Annons
X

Kulturchefsbloggen

Martin Jönsson

Martin Jönsson

NOBELPRISET När Svenska Akademien blir kritiserad och granskad svarar den med skritftliga uppläxningar och personangrepp. Det är inte värdigt Sveriges mäktigaste kulturinstitution.

Valet av kinesiske Mo Yan som årets Nobelpristagare i litteratur var överraskande – och har väckt reaktioner. De senaste dagarnas rapportering har bland annat handlat om vilken politisk betydelse priset får i diktaturens Kina, men också om läckor i Akademien och en eventuell jävssituation för akademiledamoten Göran Malmqvist.

I går fick detta Malmqvist att skicka ett rasande mejl till flera mediechefer. Han vände sig främst mot SVT Kulturnyheternas rapportering om jävsmisstankarna, som de flesta medier återrapporterade under dagen, men också mot SvD (där jag kritiserat Akademien för slarv med sekretessen) och Sydsvenskan (som skrivit om Mo Yans politiska uttalanden). Så här skrev den 88-årige akademiledamoten:
”SVTs kulturredaktion har tydligen snubblat i mörkret när de gick ut för att leta efter jävsföreträdare. Hälsa dem från mig när ni träffas vid morgonkaffet att de bör skaffa sig bättre glasögon eller kraftigare ficklampor när de ger sig ut nästa gång. Med töntar som Martin Jönsson i SvD, Per Svensson i Sydsvenskan och Anton vad-han-nu-heter i SVTs kulturrredaktion har vi väl fått det kulturövervakning som vi förtjänar vid denna ankdamm”.
Jag svarade Malmqvist och frågade om han inte hade mer att säga om jävsfrågan, men fick snabbt svaret att ”Det är den enda kommentar du kommer att få från mig”. Därefter mejlade han tidningens kvalitetsredaktör och sade upp prenumerationen på SvD. Huruvida han också slutar betala sin TV-licens och en eventuell prenumeration på Sydsvenskan framgår inte, det får tiden utvisa.

Jag har blivit kallad värre saker än tönt och det har säkert de kompetenta kollegorna Per Svensson och Anton Gustavsson också blivit. Men låt oss titta närmare på vad som orsakat hans enorma liska.

SvD: Jag skrev i min måndagskrönika om problemet med bristande sekretess i Akademien, med anledning av att Ebba Witt-Brattström liksom vid tidigare pris låtit antyda att hon i förväg känt till vem som skulle få priset.

Sydsvenskan: Per Svensson skrev en kommentar om hur politiskt laddat valet av pristagare är och hur Mo Yan tidigare kritiserats av kinesiska dissidenter för att indirekt stödja regimen.

SVT: I går rapporterade Kulturnyheterna om att det kunde föreligga en jävssituation i valet av Mo Yan, eftersom Göran Malmqvist också har uppdrag som översättare av Nobelpristagaren, bland annat till en kommande utgivning på förlaget Tranan.

Töntigt? Eller relevant? Döm själva.

Göran Malmqvist är dock inte ensam i Akademien om att gå till angrepp mot dem som på olika sätt granskar, rapporterar kritiskt eller kommenterar årets Nobelpris. Även Akademiens ständige sekreterare Peter Englund har varit en aktiv mejlare de senaste två dagarna och skickat flera och långa mejl där han läxat upp skribenter och redaktörer på en rad olika medieföretag för vad de rapporterat om Nobel. Han skriver där bland annat ”Detta är en icke-fråga. Vi har stränga jävsregler, och detta är inte jäv, inte ens misstanke om jäv.”

Liksom tidigare i diskussionen om läckor – och liksom Malmqvist – vägrar Englund svara på muntliga frågor. Han kommunicerar enbart via mejl – och avslutar ofta mejlen med fraser som ”Jag förutsätter att detta inte upprepas”.

Att avgöra om jäv förelegat är alltid svårt. Det är lätt för den som är missnöjd med ett jurybeslut att slänga ur sig sådana anklagelser, men eftersom man inte har inblick i exakt hur en jury arbetat är det snudd på omöjligt att avgöra vilken roll en enskild ledamot spelat, i synnerhet om jävsreglerna är otydliga. Akademiens egna regler talar om att det vid omständigheter som kan ifrågasättas kan tillämpas en ”försiktighetsprincip som innebär att det kan vara bäst att avstå från att delta i hanteringen av frågan”.

Försiktighetsprinciper är bra, i sådana här sammanhang. Det kan också vara bra med en viss ödmjukhet när det dyker upp frågor och ifrågasättanden, där man visar förståelse för de frågor som ställs och de kommentarer som ges.
Någon sådan försiktighet eller ödmjukhet har dock inte Englund och Malmquist visat. Istället dundrar de på och skäller ut.

Det är dålig medie- och krishantering. Men det är heller inte värdigt en institution med så stor makt i Kultursverige.