Idag måste Löfven ge besked om Löfvendoktrinen

Statsminister Stefan Löfvens högst anmärkningsvärda Nato-uttalande i Sydsvenskan (den så kallade Löfvendoktrinen, som jag skrev om i söndags) har nu fått sina naturliga parlamentariska konsekvenser.

Moderaterna har ställt en skriftlig fråga och en interpellation till statsministern. Vad menade han egentligen? Och menade han verkligen det han sa?

Och idag publicerar partiledare Anna Kinberg Batra och partiets försvarspolitiske talesperson Hans Wallmark en debattartikel i Dagens Industri där man kritiserar Löfven.

För egen del kan jag tycka att den moderata kritiken är för inlindad. Huvudproblemet med Löfvens utspel är inte att det avspeglar en ”föråldrad” syn på säkerhetspolitiken. Problemet är att det statsministern säger är en potentiellt direkt riskfylld säkerhetspolitisk position. Utöver att den bygger på en högst oklar analys av vårt och vårt vidare närområdes säkerhetspolitiska läge.

Noterar nu också att Stefan Löfven har begärt att få citatet i Sydsvenskan ändrat.

Från;

””För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt.”

Till:

”För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Då vet du att på de här ytorna är det alliansfritt. Då har du inte direktkontakt. ”

Det är en högst marginell ändring i sak. Statsministern bekräftar att han anser att Sverige och Finland bör vara ”geografiska ytor” som är ”fria”, vilket fortfarande rimligen kan tolkas som att vi ska vara buffertstater mellan Nato och Ryssland. Hur detta mottagits i Helsingfors kan vi bara spekulera i, men man måste rimligen förutsätta att regeringen i relevanta kanaler förklarat sin position.

Statsministern vidhåller också att svensk säkerhet inte skulle stärkas av ett Nato-medlemskap. Det innebär att han ställer större tilltro till sin egen teori om fria geografiska ytor än till Nato-stadgans artikel V. Det är – milt uttryckt –  en högst originell säkerhetspolitisk position. Kritiken mot den måste vara skarpare än att den är ”föråldrad”.

Stefan Löfvens uttalande avspeglar en säkerhetspolitisk analys som är grund, för att inte säga direkt felaktig. Det är i sig oroväckande. Att han i en övertänkt korrigeringen av citatet håller fast vid dess andemening är utomordentligt oroväckande.

Klockan 14.00 är det frågestund i Riksdagen. Då kommer rimligen Stefan Löfven få redogöra för om den säkerhetspolitiska linje som han presenterade för en vecka sedan i Sydsvenskan är den svenska linjen. Det är ett sent men mycket viktigt tillfälle för honom att förtydliga sig.

Om statsministern står fast vid sitt uttalande bör rimligen moderaterna kräva att frågan om Natoutredning öppnas igen. Eller att regeringen ansluter sig till den moderata tolkningen av vad den nya utredningen ska innebära. (Att regeringen och oppositionen inte är överens om vad det är som ska utredas är för övrigt i sig en källa till oro).

Om det är regeringens linje att Sverige ska stå utanför Nato för att vi ska vara en buffertstat mellan Nato och Ryssland måste oppositionen samla sig till ett tydligt motdrag.