Första- och sistagångsväljare

Det är endast en vecka kvar till valet och kampen om väljarnas gunst har intensifierats. Det talas ofta om att väljarna är mer rörliga nu än förr. I Henrik Oscarsson och Sören Holmbergs bok Nya svenska väljare kan man läsa att ungefär en tredjedel av väljarna i 2010 års riksdagsval bytte parti i förhållande till föregående val. Men huvuddelen av dessa byten skedde inom de två blocken, det vill säga inom Alliansen eller De rödgröna. Om vi ser till väljare som bytte partiblock mellan 2006 och 2010 var andelen endast 10 procent.

Det är med andra ord svårt att övertyga väljare att byta block. Det kan vara det som krävs för att oppositionen ska vinna makten, men det är inte alltid helt nödvändigt. Väljarkåren förändras också. Vid varje riksdagsval tillkommer ett stort antal förstagångsväljare. I 2014 års val är de enligt Valmyndighetens siffror drygt 450 000 personer, vilket motsvarar 6,2 procent av de röstberättigade. Det är något färre än i 2010 års val, då de var drygt en halv miljon (och rekordmånga). Antalet förstagångsväljare hänger samman med hur stora barnkullar som föddes 18-22 år innan valet. Vi vet därför redan nu att antalet förstagångsväljare kommer att vara mindre vid nästa riksdagsval.

Vilka vi kallar förstagångsväljare är inte helt självklart. Nästan alla av dem vi kallar förstagångsväljare i höstens val fick rösta i vårens EU-val. De har med andra ord redan haft möjligheten att rösta. Dessutom avser vi vanligtvis personer som uppnått rösträttsålder sedan föregående riksdagsval. Men det finns även utländska medborgare som har fått rösträtt i kommunala val sedan föregående val och utländska medborgare som har fått svenskt medborgarskap sedan 2010 och därmed får rösta i höstens riksdagsval. Dessa grupper kan också betraktas som förstagångsväljare. Av de utländska medborgarna i 2010 års val är det knappt 80 000 personer som får rösta i årets riksdagsval.

Förstagångsväljare är av särskilt intresse för partierna. Då det är en grupp väljare som inte tidigare har röstat i riksdagsval, och som kanske inte tidigare har reflekterat över vilket parti de skulle rösta på, är de möjligen lättare att övertyga. Och om de övertygas i det här valet är det antagligen lättare att behålla dem vid kommande val. Dessutom röstar förstagångsväljare i hög grad. I 2010 års riksdagsval var valdeltagandet bland förstagångsväljare 80 procent (bland dem som uppnått rösträttsålder sedan föregående val). Det är visserligen något lägre än i väljarkåren i sin helhet (84,6%), men 10 procentenheter högre än i 2002 års val. Den ökningen var dubbelt så stor i förhållande till övriga åldrar. Av någon anledning verkar det inte riktigt ha nått ut till alla att dagens unga har stort och ökande intresse för att rösta.

Hur ser då dessa unga personers partisympatier ut? Om vi ser till vårens EU-val så visade SVT:s VALU att de i högre grad röstade på MP och Fi och lägre grad på C, FP, M och S i förhållande till övriga åldersgrupper. EU-val är visserligen något annat är riksdagsval, men om vi ser till SCB:s Partisympatiundersökning i maj i år så ger den en liknande bild. Möjligen var opinionen då färgad av EU-valet.

Fast om vi jämför de yngsta väljarna med de allra äldsta står det klart att partier som MP och V har ett starkare stöd bland de yngre. Omvänt har framför allt C, FP, KD och S ett svagare stöd. Väljarkåren förändras inte bara genom att nya förstagångsväljare kommer till, utan även genom att personer avlider. Bland de allra äldsta väljarna finns ett stort antal sistagångsväljare. Av de röstberättigade i 2010 års riksdagsval  är det nästan 374 000 personer som inte längre är röstberättigade i 2014 års riksdagsval. Partiernas stöd i olika åldersgrupper har förändrats över tid och kan naturligtvis förändras igen, men som vindarna blåser nu gynnar förändringarna i väljarkåren framför allt MP och V.