Annons

Trehundratolv

Richard Öhrvall

Richard Öhrvall

I förra veckan skrev jag ett blogginlägg om riksdagsspärrar med anledning av matematikern Johan Wästlunds debattartikel på SvD:s Brännpunkt. Nu har även statsvetarna Johan Hellström och Simon Mattis skrivit ett svar på Brännpunkt. Då spärrar verkar fånga ett viss intresse vill jag passa på att skriva ytterligare ett inlägg i ämnet.

Det som har debatterats på sistone är alltså spärren på 4 procent för att ett parti ska få komma in i riksdagen. När det gäller val till landstingsfullmäktige är motsvarande spärr 3 procent. Men när det gäller val till kommunfullmäktige finns ingen spärr. Det ger dock inte samma effekt för kommunfullmäktige som en slopad spärr för riksdagen skulle få. Detta då antalet mandat är betydligt färre i kommunfullmäktige. Ju färre mandat, desto större andel röster måste ett parti erhålla för att kunna få ett av dessa mandat. Hur stor andel röster som krävs för att få mandat beror även på hur övriga röster fördelas på övriga partier.  Tabellen nedan kommer från Vallagskommitténs delbetänkande och ger exempel för olika antal partier och mandat (a avser minsta andel röster för att det ska vara möjligt att få mandat och b avser minsta andel röster som garanterar mandat). Som framgår av tabellen kan spärren vara ganska hög, och den går inte att exakt förutsäga i förhand.

mandat

Genom en förändring i kommunallagen har minsta möjliga mandat för ett kommunfullmäktige sänkts till 21. Det finns ingen övre gräns för antalet mandat, utan det kan kommunen själv bestämma (det ska dock vara ett udda antal). Däremot finns det en nedre gräns som beror på antalet röstberättigade i kommunen. Om de är 8 000 eller färre är minsta antal mandat 21, över 8 000 och upp till och med 16 000 är minsta antal 31, över 16 000 och upp till och med 24 000 är minsta antal 41, över 24 000 och upp till och med 36 000 är minsta antal 51, och är antalet röstberättigade över 36 000 är minsta antal mandat 61. Ett undantag är Stockholms kommun: det står uttryckligen i kommunallagen att fullmäktige där ska ha 101 mandat.

Genom att det inte finns något tak kan kommunerna i viss mån påverka hur stor andel röster som krävs för att nå mandat i kommunfullmäktige. Men de kan påverka detta i än högre grad genom dela in kommunen i valkretsar. En valkrets kan ha så få som 15 mandat. Som framgår av tabellen ovan ger det en förhållandevis hög naturlig spärr mot små partier. För att få valkretsindela krävs, om inte synnerliga skäl föreligger, att en kommun har fler än 6 000 röstberättigade. Om det finns fler än 24 000 som är röstberättigade, eller om kommunfullmäktige har 51 eller fler mandat, fullmäktige, måste kommunen delas in i valkretsar.

Som forskaren Olle Folke har visat har valkretsindelningar påverkat mandatfördelningar i tidigare val till kommunfullmäktige. I det tidigare nämnda delbetänkandet från Vallagskommittén föreslås bland annat att utjämningsmandat ska införas i kommunfullmäktigeval. Detta skulle motverka effekten av valkretsindelningar och medföra att små partier lättare skulle nå representation i kommuner som har en sådan indelning. Kommittén föreslår i stället att en ny spärr för att få mandat införs i val till kommunfullmäktige och att den spärren sätts till 3 procent i valkretsindelade kommuner och 2 procent i övriga kommuner.

Detta är ett besynnerligt förslag. Som framkommer i delbetänkandet förlorar valkretsindelningen en stor del av sin betydelse om utjämningsmandat införs. Kommittén föreslår därför att inga kommuner ska vara tvungna att införa valkretsindelning, utan att de ska vara frivilligt att införa det för de kommuner som har 36 000 röstberättigade eller fler. På så vis får dessa kommuner en möjlighet att justera spärren genom att införa eller avskaffa en valkretsindelning. Det är visserligen en mindre möjlighet till manipulering än vad som är fallet i dag då vi inte har utjämningsmandat (och inget i närheten av de möjligheter som finns i USA och andra länder som inte har samma proportionella valsystem som vi har). Men det är ändå konstigt att möjligheten ges. Det rimliga borde vara en enhetlig spärr för alla landets kommunfullmäktigen.

Om bloggen



Välkommen till bloggen Trehundratolv! Här skriver jag om valstatistik, väljaropinion och annat som berör den svenska demokratin. Jag kommer även att ta upp statsvetenskapliga forskningsresultat och hur siffror och statistik presenteras i den politiska debatten under valåret 2014.

Namnet Trehundratolv kommer av att vi i år har 312 olika val där vi har möjlighet att välja politiska företrädare som sedan ska representera oss. Det är val i 290 kommuner, 20 landsting/regioner, 1 riksdag och 1 Europaparlament. De sträcker sig från kommunfullmäktigevalet i Bjurholms kommun med 2 000 röstberättigade till Europaparlamentsvalet med 400 miljoner i 28 länder. Tillkommer gör också ett antal lokala folkomröstningar i hela landet.

Jag har i över tio års tid arbetat med att analysera data i Sverige och andra delar av världen. I dag är jag doktorand i statsvetenskap vid Linköpings universitet, forskar vid Institutet för Näringslivsforskning och arbetar vid Statistiska centralbyråns enhet för demokratistatistik. De tankar jag framför här i bloggen är dock mina egna. Jag ingår även bland skribenterna bakom statsvetarbloggen Politologerna. Mer information om mig kan du hitta på min webbsida. Du är varmt välkommen att höra av dig med synpunkter och tips, antingen genom att lämna en kommentar till ett blogginlägg eller genom ett mejl till: richard.ohrvall@googlemail.com.

Hälsningar Richard Öhrvall

Arkiv