Opinionsmätningar inför EU-valet bör tas med en extra nypa salt

Valet till Europaparlamentet är inte långt borta. Förtidsröstningen är igång och den kan följas via Valmyndighetens webbplats. Där ser man också jämförelser med hur många röster som togs emot vid samma tidpunkt 2009. Och den 25 maj är själva valdagen.

Tyvärr är det fortfarande få opinionsmätningar inför EU-valet, men förhoppningsvis kommer betydligt fler att dyka upp under de kommande veckorna. Min uppmaning är dock att ta dem med en extra nypa salt. Detta av två skäl. För det första är EU-val vad som inom forskningen brukar betraktas som andra rangens val. Första rangens val är de val som anses viktigast, vilket i de flesta länder är nationella parlamentsval eller presidentval. I Sverige är med andra ord riksdagsvalen första rangens val. Vid andra rangens val, bland annat EU-valen,  hamnar ofta andra frågeställningar än de som valen egentligen avser i fokus. Väljare, partier och media ger inte heller valen samma uppmärksamhet.

Detta leder i sin tur till att väljare kan rösta utifrån andra motiv i riksdagsval. Det gör det också lättare för hastiga omkastningar i opinionen. Vi har inför de senaste EU-valen sett Junilistan och Piratpartiet snabbt få växande stöd och i valen nå mandat i Europaparlamentet. Att det kan bli hastiga opinionsförändringar medför att det är betydligt svårare att förutspå hur det ska gå i EU-val än i riksdagsval.

Det andra skälet till att opinionsmätningarna är mer osäkra inför EU-val är att det är svårt att veta vilka av de intervjuade som kommer att rösta. I riksdagsval röstar de flesta röstberättigade. I valet 2010 röstade 84,6 procent. Av dem som ställer upp i en opinionsmätning är siffran än högre. Dessutom stämmer de intervjuades egna uppgifter kring om de kommer att rösta eller inte mycket väl överens med hur det sedan blir.

När det gäller EU-val är bilden en annan. Det är en mindre andel som röstar. I valet 2009 var den andelen 45,5 procent. Och forskningen visar att om man inför ett EU-val frågar personer om de kommer att rösta så stämmer deras uppgiften ofta inte med hur det sedan blir. Detta ger en extra komplikation vid opinionsmätningar: det gäller att veta hur sannolikt det är att de personer som ingår i mätningen också röstar. Detta är inte helt enkelt. Det amerikanska presidentvalet 2012 visade det tydligt. I mätningarna inför valet hamnade opinionsinstitutet Gallup väldigt snett. Så snett att de fick omfattande kritik och att de i efterhand tillsatte en utredning kring vad som gick fel. I den rapport som utredningen ledde till framhålls att en orsak var problem med att identifiera vilka av de intervjuade som skulle rösta.

Så, statistikerns ordination är att avnjuta opinionsmätningarna inför EU-valet med lite extra salt.